Riot grrrl sparkar patriarkatet i skrevet på uppkäftig punkplatta
Publicerad 2018-02-23
ALBUM Tolv svenska punk- och rockmusiker står upp mot kvinnoförtryck och sexuella övergrepp genom det gräsrotsfinansierade projektet Riot Grrrl Sessions.
Diverse artister
Riot Grrrl Sessions – the 1st session
GMR/Border
PUNKROCK ”They grab us by the pussy, we kick them by the balls.”
I projektet Riot Grrrl Sessions sparkar tolv svenska punk- och rockmusiker patriarkatet i skrevet.
Och det under ledning av Canan Rosén, gitarrist i punkbandet Twin Pigs, som förra året förverkligade sin vision om att samla kvinnor, icke-binära och transpersoner för att skriva och spela in en feministisk platta.
Slutresultatet blev ”The 1st session” som utgörs av sammanlagt 13 spår.
Bakom låtarna står bland andra Kajsa Grytt och de tidigare Crucified Barbara-medlemmarna Klara Force och Nicki Wicked som numera lirar i hårdrockbandet The Heard. Men också medlemmar från exempelvis Heavy Tiger, Pascal, Tiger Bell och The Baboon Show.
Trots den saliga blandningen av artister löper en imponerande röd tråd genom ”The 1st session”. Skivan tar tydligt avstamp i den poppiga punkrockens sfär och är enkel i sitt musikaliska uttryck.
Det finns många likheter med Bikini Kill, ett pionjärband inom den feministiska ”riot grrrl”-rörelsen som revolutionerade undergroundpunken i början av 90-talet.
Den i stort sett enda avstickaren är ”Sad and weak”, som drar åt hårdrockshållet och som tack vare riktigt tunga doom-osande riff blir ett välljudande guldkorn i mixen.
Plattans absolut främsta styrka är utan tvekan texterna. Träffsäkra, förlösande och stärkande rader som bland annat riktar strålkastarna mot teman som feminism, systerskap och solidaritet.
”A new time is coming/We stand together now”, sjunger Agnes Eriksson (Call Cat) i ”What I want”, ett av plattans starkaste spår med fängslande riff som för tankarna till en mer opolerad version av amerikanska punkrocktrion The Coathangers.
Det kollektiva samarbetet som ligger bakom Riot Grrrl Sessions är en beundransvärd – och samhällsviktig – bedrift som andas styrka, kämpaglöd och mod.
Det känns därför extra mäktigt när alla inblandade körar i avslutande ”Grab ’em by the pussy”, vilket påminner lyssnaren om vikten av att kämpa tillsammans mot orättvisor, kvinnoförtryck och sexuella övergrepp. Ensam är inte alltid starkast.
BÄSTA SPÅR: ”What I want”, tätt följt av ”Sad and weak”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!