Veckans singlar: party och politik

Håkan Steen

helskärm

SINGLAR Neneh Cherry och Eva Dahlgren blir politiska, Danny Saucedo lånar en Bo Kaspers-låt och Peter Jöback ställer till med party.

Neneh Cherry
Kong
Smalltown Supersound
POP Neneh Cherry är tillbaka, mer politisk än någonsin. I ”Kong” sjunger hon eftertänksamt och coolt om kolonialism och flyktingsituationen i Medelhavet. Detta över nervigt långsamma, knastrigt 90-talsångande beats signerade Four Tet-mannen Kieran Hebden och Cherrys partner Cameron McVey. Albumet ”Broken politics” kommer i oktober och ska enligt pressmeddelandet vara ”argt, eftertänksamt, melankoliskt och stärkande”.

Peter Jöback
Shape of you
Sinclair Entertainment
POP Nej, ingen Ed Sheeran-cover. I stället laddar Jöback inför höstens Cirkus-show med en 60-talstintad bitterljuvt glittrande partypopsingel som får rätt fin färg av amerikanska vokalgruppen Resound. Låten har han skrivit med Tobias Fröberg, producenten Tobias Karlsson och, möjligen något oväntat, brittiska singer-songwritern Kathryn Williams.

Danny Saucedo
Undantag/Hålla emot
Chiliboy/Sony
POP Jo, en Bo Kaspers Orkester-cover. Danny Saucedo plockar upp ”Undantag”-originalets kubanska ton och flirtar skamlöst med modern svensk r’n’b och hiphop, främst genom ett inhopp av Linda Pira. Helt OK, även om jag föredrar BKO-versionen alla dagar i veckan. Det kubanska hiphopstuket går igen även i brunstiga andraspåret ”Hålla emot”, här med Madi Banja som rappande gäst.

Eva Dahlgren
Det långa slutet
Härvor/Sony
POP Eva Dahlgren har den senaste tiden pytsat ut några sånger på temat frihet. ”Det långa slutet” beskriver hon som ”en vemodig betraktelse över mitt land, min del av världen och den tid jag lever i”, som hon ville släppa innan valet för att ”ge den politiska eftertanken en röst, som motvikt till den snabba högröstade och polariserade röst som färdas i raketfart i våra sociala medier”. Den sortens klokskap är givetvis mer än välkommet just nu. Och Dahlgrens text om samtidens oförmåga att se de större sammanhangen och drömma om något gemensamt i stället för att bara se om sitt eget hus förtjänar verkligen att höras. Därför är det synd att hon förpackar den lite tråkigt. Den makliga musiken är mer ett sound än en låt, nästan helt utan den framåtrörelse som texten försöker väcka.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik