Jazzen tog Östen till Södermalm

Kanske är Östen Matsson den nu levande person som har bott allra längst på Mariaberget, Södermalms ”gräddhylla”. Han flyttade dit 1974. Då kostade 52 kvadratmeter på Tavastgatan 138 000 kronor. I dag får man hosta upp närmare fem miljoner.

Östen Matsson föddes i Kalmar 1940. Han var 21 när han lämnade hembygden för Stockholm.

– Det var två saker som lockade mig: fotoyrket och jazzmusiken.

Musikintresset är påtagligt; i lägenheten finns en skivspelare och en diger samling vinylplattor. I ett hörn står en trumma. Östen har varit jazztrummis sedan tonåren.

– En kväll Folkets park i Kalmar såg jag en svart trumslagare som hette Joe Harris. Jag blev fullständigt vild när jag såg honom spela och tänkte, att det där måste jag prova.

Bokhyllorna vittnar också om Matssons yrkesliv som fotograf. Elva år gammal fick han en boxkamera av sina föräldrar. Den ledde honom att bli springpojke i en fotobutik i Kalmar.

Efter värnplikten, 1961, fick han arbete som reklamfotograf på Kungsholmen.

– 1965 behövde K. W. Gullers en kopist, så då började jag hos honom, i en lokal högst upp i Kungstornet.

K. W. Gullers var förebilden för Stieg Trenters deckarhjälte Harry Friberg. Hans nisch var att fotografera svensk exportindustri.

– Där stannade jag i sjutton år. Sista åren var jag produktionschef för Gullers bokförlag.

Efter det följde några år som reklamfotograf med egen ateljé. I slutet av sitt yrkesliv fick Östen Matsson uppleva hur hela branschen förändrades när analogt foto hastigt ersattes av digital teknik. Utvecklingen var brutal, där ett helt hantverk bara försvann.

– Det var ju en fantastisk utveckling, men jag var tvungen att investera i ny teknik, men även investera nytt i huvudet. Det blev lite för arbetsamt, men jag höll ändå igång fotandet i sjuttio år, skrattar Östen Matsson.

De första sju åren i Stockholm bodde Östen i en kompis fotostudioateljé i Hökarängen.

– I början på 1960-talet fanns det inte ens en tältplats att hyra i Stockholm.

Trots mager lön började han spara i HSB och lyckades till slut köpa lägenheten på Tavastgatan. Där inne är känslan nästan museal, med tapeter och annan halvsekelgammal inredning.

– Södermiljön passade mig med det folkliv som var på den tiden. Det fanns fortfarande lite kvar av stämningen från Per Anders Fogelströms böcker, med den arbetande befolkningen som då bodde här och trivdes.

Då var Tavastgatan en mörk bakgata.

– Jag fick ofta höra, att på Söder kan man väl inte bo? Husen såg för rackiga ut, det var väldigt nedgånget.

I mitten av 1990-talet kom de köpstarka till Mariaberget, de mindre bemedlade trängdes undan.

– Man märkte det först på bilarna, att de var helt annorlunda i designen.

Östen Matsson trivs fortfarande i kvarteren, där mycket trots allt ännu är sig likt:
– Här finns herrekipering, tygbutik, skoaffär … och ett trevligt kafé som jag gick till varje dag innan den rackarns pandemin slog till.

– Det är otroligt, säger Östen, att ha fått vara med om något så märkligt som en global pandemi. Lite tråkigare har livet blivit, eftersom han tycker om att uppleva musik live, gå på konstutställningar och att träffa folk. Och att resa till Köpenhamn.

– Jag har aldrig bildat familj, så långt i livet har jag ännu inte hunnit, skrattar han och slår ut med händerna.

Östen Matsson skrattar mycket. Han verkar nöjd med livet, och han har fortfarande kvar sin hemdialekt.

Vad drömmer en åttioåring på Mariaberget om?

– Inget särskilt! Men jag drömmer en del på nätterna. Om min barndom eller att jag är på fotouppdrag och ska lösa vissa saker.

Vi tar en promenad bort till utsikten på Monteliusvägen. När Östen Matsson flyttade till Mariaberget – eller ”Berget” som den äldre generationen säger – såg stadssilhuetten annorlunda ut.
– Stockholm är fortfarande vackert. Jag har inte ångat mig en minut att jag flyttade hit, säger han och skrattar.

Text: Oisín Cantwell, Åsa Linderborg Foto: Magnus Wennman Research: Kerstin Weigl Redaktör: Sofia Boström Onlineredaktör: Erik Melin Redaktionell utvecklings­chef: Titti Jersler Tech-lead: Magnus Flyckt Webb­utveckling: John Carehag, Magnus Flyckt, Julia Miodyńska, Nicolai Rosdahl Tellefsen, Patrick Wojda UX/Design: Daniel Kozlowski Kart­grafik: Paul Wallander