De fem ”F-orden” säger allt om klimatmötet
Är klimatmötet i Glasgow en framgång eller ett fiasko?
Och vad är det egentligen världens länder har kommit fram till så här långt?
Här är fem ”f-ord” som förklarar vad som står på spel – och hur allvarligt läget är.
Fossila bränslen.
Om det funnits en elefant i det klimatpolitiska rummet de senaste 30 åren, så är det just nämnandet av fossila bränslen. Under Glasgowmötet dök ordet ”fossila” upp för första gången, i ett utkast till en förhandlingstext. Det säger lite om vilken försiktighet man närmat sig frågan med och hur infekterade formuleringarna har varit och fortfarande är.
Tidigare har FN:s klimatpanel IPCC kritiserats för att konsekvent ha undvikit att använda ord som ”fossil”, ”kol” eller ”olja”. I den senaste IPCC-rapportens ”sammanfattning för beslutsfattare” på 42 sidor nämndes inte orden en enda gång.
Fasa ut.
Länderna ombeds att påskynda utfasningen av kolkraft vid Cop26-mötet och att komma tillbaka till förhandlingsbordet nästa år med rejäla uppdateringar av sina nationella planer för att minska växthusgaserna. Men i det andra utkastet har formuleringarna urvattnats, även om de centrala kraven finns kvar.
I onsdagens utkast manades länderna att ”accelerera utfasningen av kolkraft och subventioner på fossila bränslen”.
Men i fredagens version skruvas kraven ner. I stället uppmanas världens länder att ”accelerera utfasningen av orenad kolkraft och ineffektiva subventioner på fossila bränslen”.
En betydligt mjukare formulering. Och det säger också något om hur de fossilbränsleproducerande länderna slår vakt om varje litet kommatecken.
Strax innan klimattoppmötet inleddes kunde en rapport visa hur flera stora producenter av fossila bränslen, inklusive Australien, Saudiarabien och OPEC, under lång tid framgångsrikt har försökt lobba för att IPCC ska ta bort eller försvaga slutsatserna om att världen snabbt måste fasa ut fossila bränslen.
Fattiga och rika.
Just hur klimatbördan och skulden ska regleras mellan fattiga och rika länder har varit en av klimattoppmötets knäckfrågor. Redan förra året skulle ett system som ser till att utvecklingsländerna får ta del av 100 miljarder dollar årligen till klimatåtgärder vara på plats.
Så har det inte blivit. Nu är senaste budet att 100-miljarderslöftet ska vara uppfyllt senast 2022.
Klimatlöftet skjuts alltså än en gång på framtiden, även om det förstås är positivt att det nu är mer sannolikt att det kan bli verklighet.
Samtidigt betonar den senaste texten behovet av teknologisk hjälp till fattigare länder för att lyckas med utfasningen, vilket får ses som en förbättring. Finansiering saknas dock.
Framgång eller fiasko?
Kan man betrakta mötet som en framgång eller ett fiasko?
Sanningen ligger kanske någonstans mittemellan, men fiaskostämpeln överväger. Djävulen ryms som vanligt i detaljerna – i det senaste utkastets skrivningar finns inte längre formuleringen om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader kvar. I det nya utkastet handlar det i stället om att hålla uppvärmningen väl under två grader och göra ”fortsatta ansträngningar” för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.
Decimalerna handlar om liv och död för miljontals människor. Enligt en prognos från Met Office i Storbritannien kan en miljard människor exponeras för dödlig värme och luftfuktighet – de så kallade ”wet bulb-temperaturerna” om den globala medeltemperaturen når två grader över förindustriella nivåer.
Redan 1,5 grader är en obehaglig nivå. Rapporter har visat att en tredjedel av Himalayas glaciärer smälter bort även om temperaturökningen landar på 1,5 grader.
Framtiden.
Trots alla löften som gjorts vid klimattoppmötet är världen fortfarande inte i närheten av målet, visar helt nya analyser. I stället är vi på väg mot 2,4–2,7 graders uppvärmning, även om löftena hålls.
Enligt ny forskning från Global carbon project tar koldioxidbudgeten för en 50-procentig chans att klara 1,5-gradersmålet slut om elva år, med nuvarande utsläpp.
Elva år – 50 procent.
Som att en slantsingling skulle avgöra.
Enligt de prospekt som fossilbränsleproducerande företag och stater har på bordet, så planeras det för 240 procent mer kol, 57 procent mer olja och 71 procent mer gas än vad som är möjligt för att hejda uppvärmningen vid 1,5 grader.
Det leder, om det inte hejdas, följaktligen till att koldioxidutsläppen kommer att vara 16 procent högre 2030 jämfört med 2010 års nivå – när de egentligen skulle behöva halveras till år 2030.
Det är så de bistra prognoserna ser ut. Och i grunden har ingenting hänt för att rucka på dem.
Här finns senaste nytt om klimatet – varje