”Jag låg längst ner. Jag var 13 och ville inte dö”

Förlorade systrarna i branden – nu dog hennes mamma i cancer

GÖTEBORG. Shirin överlevde diskoteksbranden, men förlorade sina två systrar i lågorna.

Då slöt hon och mamma Iman Shakarchi en pakt.

– Vi skulle alltid ta hand om varandra.

I förrgår begravde Shirin sin mamma på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.

Iman Shakarchi dog på nyårsafton, 51 år gammal. Hon hade känt sig hängig länge. Det var cancer, i lungorna och levern. Knappt fyra månader efter beskedet avled hon.

– Det har varit jag och mamma hela tiden, säger Shirin Shaker, 22.

Iman Shakarchi blev känd som ordförande för anhörigföreningen BOA. I sitt sommarprogram 2000 nådde hon ut till hela Sverige. Hon fick enormt gensvar.

– Hon brydde sig om alla. Folk på gatan kunde komma fram och säga: ”Tack för att du finns”, säger dottern.

”Drog ut mig”

Iman skrev krönikor i Göteborgs-Posten. Hon gick med i socialdemokraterna och fick en plats i kommunfullmäktige under förra mandatperioden.

Sheila De Vaughn efterträdde Iman som ordförande för BOA i juni 2003.

– Inget var omöjligt för henne. Och när jag var med henne så blev ingenting omöjligt för mig heller, säger hon.

Shirin har ärvt sin mammas kraft och envishet. Det räddade henne ur brandinfernot på Backaplan 1998.

– Jag låg längst ner under en massa folk. Jag var 13 år och ville inte dö. Jag tänkte på min mamma och mina syskon. Och liksom simmade mot dörren. Där fick en kille tag på min hand och drog ut mig, säger hon.

Höll handen

På sjukhuset, två dagar efter branden, fick hon veta att Merjam, 17, och Jasmin, 12, var döda.

– Vi var sju som gick dit tillsammans och bara två som överlevde.

Men syskonen har funnits med hela tiden. Merjam och Jasmin. Och brodern som dog 1994, tio år gammal.

För Shirin var det självklart att hennes mamma skulle besegra cancern. Hon säger:

– Vi skulle fixa det tillsammans. Jag sa till henne: ”Du lämnar mig inte nu”. Det fanns inte i min värld att hon skulle ge upp.

Hon höll sin mammas hand i rummet på Sahlgrenska in i det sista.

Nu vilar Iman nära sina barn. Annonsen i GP var införd samma dag som begravningen genomfördes.

– Jag ville ha det så. Jag var rädd att det skulle bli samma kaos som när mina systrar begravdes, säger Shirin.

Den här gången tänker Shirin tillåta sig att sörja.

– Och jag tänker inte göra om samma misstag som efter branden. Jag struntade i skolan och gjorde en massa dumheter. Nu ska jag göra något vettigt av mitt liv. Jag vill försöka göra mamma stolt.