Hold kæft, vilken tavla!

Karin Ahlborg

Här är danskarnas kungliga skräckporträtt

Pojken längst fram är ­besatt av onda andar. Och flickan på golvet kommer att slita huvudet av sin docka med ett blodisande skratt.

Närå, skojar bara – det är ett porträtt av den danska kungafamiljen.

– Det här är mycket roligare än det svenska kungaporträttet, säger konst­­experten Dennis Dahlqvist.

I lördags avtäcktes ­Thomas Kluges porträtt av den danska kungafamiljen.

Och något säger en att det är något ruttet i konunga­riket Danmark.

Kusliga barn, en stad i ruiner och mörka vrår.

Men det är bara en lekmans (min) uppfattning om porträttet som nu hänger på Amalienborgmuseet.

– Det är lite läskigt med barnen men det försvinner när man studerat bilden ett tag. Det är en intressant bild som är dels väldigt fotografisk men som lånat ljus och färger från holländskt 1600-tals måleri.

– Det första som slår mig är att man ser drottningens händer väldigt tydligt och det är klassiskt så att kungligheter ska visa dem för att visa sin handlingskraft, säger Dennis Dahlqvist.

Jämför med Sverige

Han jämför med vårt eget kungahus.

– På vårt svenska kunga­familjsporträtt står kungen med handen i fickan och det är väl typiskt eftersom han är så lam. Där är det tydligt att det är Silvia som bestämmer i familjen.

Fyra år har det tagit Thomas Kluge att porträttera hela ­familjen. De vuxna har tålmodigt fått ­posera i Havesalen på Fredensborgs slott. Barnen har sluppit plågan och målats från fotografier.

– Det är lite kitschigt men mycket bättre än den svenska tavlan som är väldigt tråkig, ­lite som en reklambild som ­inte har mer att säga.

Porträttmåleri hade sin höjdpunkt under 1800-talet. Sen växte föraktet mot uppdragskonst. Därför har ­porträttmåleriet varit i princip ­utdött - om det nu inte vore för kungligheter som fortfarande tycker att det är kul att bli a­vmålad.

– Det här porträttet är väldigt samtida samtidigt som det lånar mystiken från gammeldags måleri, säger Dennis Dahlqvist.

Målade in sig själv

Den som granskar tavlan väldigt noggrant ser en liten grön figur i bakgrunden som håller en annan liten plutt i handen.

Det är Thomas Kluge som målat in sig själv och sin fru, den gröna, i tavlan på samma sätt som han målade dem i sitt eget familjeporträtt.