I vems händer hamnar de svenska vapnen nästa gång?
Trots att svenska vapen inte ska exporteras till krigförande länder eller parter mullrar det inte precis av upprördhet efter Aftonbladets avslöjande att svenska vapen används i kriget mot IS.
Kurderna är ju "the good guys".
Fast det, har historien lärt oss, kan snabbt ändras.
Sverige ingår tillsammans med ett 60-tal länder i den USA-ledda internationella koalitionen mot terrorgruppen IS. Sverige har bestämt att man ska bidra med humanitära insatser istället för vapen.
Ändå har svenska pansarskott dykt upp hos peshmerga, de irakiska kurdernas armé. Svenska försvarsmakten tvår sina händer.
Kring detta och de 35 svenska militärer som utbildar peshmerga är det väldigt mycket hysch-hysch. Helst ska inga frågor ställas. Hemlighetsmakeri råder trots att andra länder inte smusslar med sina insatser mot IS.
Frågan är om svenska folket inser vilket veritabelt getingbo som Sverige gett sig in i. Irak är en statsbildning som efter George W Bush invasion 2003 och det efterföljande kriget står på randen till kollaps. Något som blev extra tydligt när IS sommaren 2014 på några veckor lyckades inta en tredjedel av Irak trots numerärt klart underlägsna styrkor.
Allierade dödar varandra
De tre stora folkgrupperna, shia, sunni och kurder, identifierar sig helt enkelt mer med sin respektive grupp än den irakiska flaggan. Framförallt shia- och sunnimuslimer har ägnat de senaste åren åt att döda varandra samtidigt som de ska föreställa allierade i kampen mot IS.
Det var huvudskälet till att den irakiska armén trots en total överlägsenhet i storlek och vapen kollapsade som ett korthus när IS svartklädda krigare stormade fram. Följden blev att toppmoderna vapen för mångmiljardbelopp som USA försett Iraks armé med föll i IS händer och i dag används mot den USA-ledda koalitionen.
En viktig faktor i IS framgångar i Irak var att de fick hjälp av irakiska sunnimiliser som tröttnat på den shiadominerade regeringen i Bagdad. Samma sunnimiliser som några år tidigare slogs på USA:s sida mot al-Qaida. Samma gren av al-Qaida som flyttade till Syrien, bytte namn till IS, byggde upp en armé där och sedan några år tillbaka skapat kaos i Mellanöstern och terror i världen.
God eller terrorist?
Tydligare än så kan det inte beskrivas hur konflikten i den här delen av Mellanöstern är ett allas krig mot alla där allianser och lojaliteter ständigt kan skifta. Alla har sin egen agenda.
I dag ser vi på de irakiska kurderna, peshmerga och de syriska kurderna, YPG, som de goda eftersom de slåss mot IS. Däremot har EU stämplat de turkiska kurdernas militära grupp PKK som en terrororganisation. Detta trots att de tre grupperna i grund och botten slåss för samma sak. En stor kurdisk självständig stat som omfattar kurdiska områden i Irak, Syrien, Turkiet och Iran. Något som, för att uttrycka det milt, knappast applåderas av regeringarna i dessa länder och som kan leda till nya krig.
Även ”goda” kan göra onda gärningar
Även ”goda” kan göra onda gärningar. I början av året anklagade anklagade Amnesty peshmerga för att riva byar som de intagit och som beboddes av araber. Kurderna nekar men Amnesty hävdar att det kan röra sig om krigsbrott.
Vad händer med de vapen som västvärlden i dag öser över peshmerga och YPG när IS väl är besegrat? Mot vem kommer de att riktas då? Dagens vän kan lätt förvandlas till morgondagens fiende.
Tänk tanken att de svenska pansarbrytande vapnen hamnar i händerna på IS. Hur skulle det låta då?
TIDSLINJE: Islamiska staten – från rebellgrupp till