Här tar vi revansch på årets miss-sommar

Svante Lidén

Det blev ingen riktig midsommar i år.

Men i dag var det 18 grader i Stockholm.

Så vi firade då i stället.

Det obligatoriska midsommardoppet är sällan någon lek.

Men i år kändes det som en kvalificeringsomgång i öppna Nordkalottsmästerskapen i pittkrympning.

Det blev dött lopp mellan polaren Benge och mig.

Annars var det förstås toppen. Det var det i Stockholm alldeles nyss också.

Ensam med sill

Fast bristen på midsommarstänger var förstås påfallande.

Vi hittade dock en uppe på Osarkullen, på alltid lika pålitliga Skansen.

Dock var det inga fler än jag som hade tagit med sig sill och nubbe och försett sig med vacker midsommarkrans.

Midsommarblomster var det också ont om, jag stötte på några småväxta prästkrageliknande saker. Men det skulle bli svårt att hitta tillräckligt för att stoppa under kudden.

Men man kan ju som midsommarfirare faktiskt inte begära allt i dessa oktoberdagar.

Nubben och sillen smakar som de ska. Fast det blir ju lite ensamt att sjunga snapsvisor för sig själv. Lite knäppt asocialt känns det faktiskt också eftersom de flesta (och det är många) betraktar en med minen hos den som stött på en äkta dårfink.

Orsakullens majstång är en imponerande pjäs som formligen uppfordrar till dans.

Tog en svängom

Staffan och Barbro Holmberg som varit regelbundna Skansenbesökare sen 1950-talet är inte nödbedda. Det är inte barnbarnen Axel, 6, och Nils, 4, heller. Lovisa Andersson, Barbros systers barnbarn tycker också att en svängom kommer att sitta fint.

– Vilken höstdag! hojtar Axel

Och visst, Axel har rätt. Det var ett halvsekel sedan det var sån här oktobervärme i Stockholmstrakten.

Barbro tar täten för hon kan låtarna bäst.

– Fast jag trodde aldrig att jag skulle komma hit och dansa runt stången - i oktober, säger hon.

Men så kan det gå när tiden är ur led.