Han åkte tillbaka till Syrien igen och igen – för att han måste
Publicerad 2013-11-27
Niclas Hammarströms bilder från Syrien är inte bara i världsklass.
Han har tagit samma risker som de människor han fotograferat.
Han kunde ha valt andra motiv. Säkra motiv på andra ställen.
Men han åkte tillbaka till Syrien igen och igen. För att han måste.
Det finns en massa klyschor om krigsreportrar och krigsfotografer som jag inte tänker gå in på.
Och det är inget jag pratat med Niclas om heller.
Men Robert Capa, den legendariske krigsfotografen som levde i frontlinjen från Spanska inbördeskriget tills han trampade på en landmina i Vietnam 1954, brukade säga:
– Om dina bilder inte är tillräckligt bra så har du inte varit tillräckligt nära.
Niclas är alltid tillräckligt nära.
Som ett slag i ansiktet
Hans första bilder från Syrien var som ett slag i ansiktet.
När Niclas lutade sig ut från fönstret på Dar al Shifasjukhuset i Aleppo såg han den lilla lastbilen på gatan nedanför.
Man skulle kunna tro att mannen på flaket låg och tog igen sig i värmen. Om det inte vore för mannens sönderskjutna huvud.
Dania Kilsi, 11, är också skadad i huvudet. Men hon lever i alla fall och tas hand om läkare som gör vad de kan för att rädda henne.
Niclas står i bråten utanför sjukhuset när den sönderskjutna bilen sladdar in med 31-årige Omar från den Fria syriska armén. Benen hänger ut genom rutan i bakdörren.
Nio minuter senare dödförklaras han.
Niclas riskerar allt tillsammans med soldater från den Fria syriska armén.
Men han möter också på deras motståndare. En är en 23-årig sårad regeringssoldat som får blod innan han flyttas till ett annat sjukhus.
Det finns andra bilder. Från mentalsjukhuset i Aleppo som övergavs när striderna kom för nära. Men patienterna lämnades kvar i stridslinjen.
Och soldater. Män som bara för en kort tid sedan levde normala liv med normala yrken, familjer och grannar och vänner.
Men nu är inget normalt längre. Om det inte redan blivit så att det onormala har blivit det normala. Som att människor Niclas just pratat med sprängs i luften.
Varje steg kan bli ditt sista
Niclas och Aftonbladets Staffan Heimerson besökte vackra hem i Aleppo som blivit prickskyttenästen. Aleppo, denna underbara stad som blivit ett helvete, ett ställe där varje steg kan bli ditt sista. En stad där döda sitter kvar i veckor i sina bilar därför att ingen törs hämta dem. En stad där allt brutit samman och där nioåringar som Aladdin samlar tomhylsor som han säljer till skroten för att få ihop lite pengar till familjen.
Niclas och Staffans 18-sidiga reportage i Café är bland de starkaste som gjorts. När han kom hem fick han reda på att hans fixare i Aleppo blivit mördad.
Den här gången åkte Niclas till Syrien för att tillsammans med Magnus Falkehed skildra ett läkarteams arbete vid ett fältsjukhus vid gränsen mot Libanon.
Staffan Heimerson, som bevakat 34 krig, säger:
– Niclas är den bäste jag jobbat med.
Jag har också jobbat en hel del med Niclas.
Men vi har aldrig pratat om varför han åker till Syrien.
Det är liksom bara självklart.
Han behöver inte prata om "varför." Bilderna talar för sig själva.