Bettet kan döda dig
Uppdaterad 2018-03-21 | Publicerad 2013-07-06
En av tio fästingar bär på Rickettsia helvetica
Den kan leda till hjärtmuskelinflammation, ansiktsförlamning - eller döden.
Ny forskning visar att var tionde fästing bär på bakterien.
Läkarna misstar ofta den lömska Rickettsian för vanlig borrelia.
Rickettsia helvetica. Bakterien med det olycksbådande namnet har flugit under läkarradarn länge. Den kan orsaka hjärtmuskelinflammation, hjärnhinneinflammation, ansiktsförlamning och plötslig dövhet om infektionen inte upptäcks i tid, visar en färsk studie vid Akademiska sjuhuset och Falu lasarett.
- Vi har ju tillskrivit borrelia som orsak till de flesta av de här besvären, men många av symptomen kan vara Rickettsia, säger överläkare Kenneth Nilsson.
Får fel behandling
Men på grund av de borrelialiknande symptomen och brist på metoder att identifiera sjukdomen riskerar många att felbehandlas med verkningslöst penicillin.
- Jag skulle tro att det finns ett stort mörkertal. Den här diagnostiken har bara funnits sedan ett år tillbaka, säger Kenneth Nilsson.
Starka bevis
Enligt hans och kollegornas forskning återkommer förhållandet ”en av tio” flera gånger kring Rickettsia helvetica:
Ungefär en av tio fästingar bär på bakterien.
Var tionde patient med fästingbett visar symptom på rickettsiainfektion.
Ungefär var tionde patient med ansiktsförlamning som forskargruppen undersökt visar ”starka bevis för infektionen”.
Penicillin hjälper inte
Efter fästingbettet börjar en rodnad visa sig kring bitmärket. Sedan kommer feber och muskelvärk. Hos läkaren blir resultatet ofta penicillinbehandling och hemfärd, något som vid rickettsiasmitta kan visa sig ödesdigert.
- Penicillinet hjälper inte utan smittan lever kvar i kroppen, säger Kenneth Nilsson, som i slutet av 1990-talet utredde 19-årige hockeyspelaren Peter Nordfeldts plötsliga död som förbryllade läkarna.
I stället för penicillin krävs en rejäl dos bredspektrumantibiotika om immunförsvaret misslyckats med att stoppa rickettsiabakterien.
Rickettsia och Rickettsia helvetica Två dödliga sjukdomar
Rickettsia helvetica
Kan orsaka kronisk hjärtmuskelinflammation hos människor - och kan finnas hos 5-10 procent av dem som lider av sviterna efter ett fästingbett. Förekommer ofta i kombination med borrelia.
Symptom: Hög feber, stark svettning, hudutslag och i värsta fall problem med hjärtmuskeln. Behandlas med en rejäl dos bredspektrumantibiotika.
Rickettsia
Rickettsior är pyttesmå bakterier, som lever och förökar sig i celler.
Bakterierna har fått sitt namn efter den amerikanske patologen Howard Taylor Ricketts. I början av 1900-talet visade han att en bakterie som orsakar fläcktyfus, Rickettsia prowazeki, finns i magtarmkanalen hos klädlöss, som överför smittan till människor.
I dag är ett 20-tal arter av rickettsiabakterier kända, varav två påträffats i Sverige.
Vid sidan av löss kan även fästingar, loppor och kvalster överföra smittan till människor.
Källa: Smittskyddsinstitutet.
Borrelia och TBE Två vanliga fästingsjukdomar
Borrelia
Infektion som orsakas av en grupp bakterier som sprids via fästingar.
Störst risk att få borrelia är i södra och mellersta delarna av Sverige, samt längs landets kuster och insjöar. Tiden från att man smittats till dess att man får första symptom anges vara från tre dygn upp till en månad.
Cirka 10 000 svenskar får borrelia varje år. Merparten får ett godartat hudutslag, men i vissa fall kan infektionen få spridning till centrala nervsystemet, som kan ge hjärnhinneinflammation och förlamning.
Borrelia kan behandlas med antibiotika.
TBE
Fästingburen sjukdom som orsakas av ett virus.
Varje år rapporteras 150-200 fall av TBE i Sverige.
Sjukdomen förekommer i södra Sverige. Den är vanligast längs ostkusten och de flesta fallen har smittats inom Upplands och Södermanlands skärgårdar omkring Mälaren.
TBE yttrar sig som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk och emellanåt kramper och förlamningar.
Många blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar.
Källa: Smittskyddsinstitutet.