Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Matteus

”Har aldrig varit något helgon”

Uppdaterad 2013-12-06 | Publicerad 2013-12-05

Han beundrades och hyllades över hela världen.

Det var en av de saker som bekymrade Nelson Mandela.

– Jag har aldrig varit något helgon.

Handen var knuten när fånge 466/64 trädde ut ur fängelset Pollsmoor den 11 februari 1990 med sin fru Winnie vid andra handen – som en fri man.

Han ryggade skrämt bakåt när ett närgånget tv-team attackerade honom med ett avlångt, pälsklätt föremål mot ansiktet.

Det hade hänt en del under de 27 år Nelson Mandela suttit fängslad för sin frihetskamp och en mikrofon såg inte längre ut som en mikrofon.

Men det var en av de mindre förändringarna i världen, en av de största skulle Nelson Mandela själv komma att stå för: Ett helt nytt Sydafrika, utan apartheidpolitik.

**

I början av 1940-talet var ungefär 20 procent av befolkningen i Sydafrika vita, främst engelsmän som kommit efter holländarna som kolonisatörer.

Men den vita minoriteten höll landet i ett järngrepp, satt på alla tunga ämbeten och naturligtvis var regeringen helvit.

Den svarta ursprungsbefolkningen hade vare sig politiska, sociala eller ekonomiska rättigheter. Uppdelningen mellan svarta och vita löpte längs hela samhället ner till minsta dörrhandtag eller bussäte.

Nelson Mandela var 26 år när han gick med i African National Congress (ANC) 1944. Det var hans absoluta övertygelse att frihetskampen skulle ske utan våld.

Det var ingen enkel sak. 1948 segrade Nasionale Party och införde en än hårdare segregationspolitik, apartheid.

Protesterna blev mer högljudda och kulmen kom 1960 då polis sköt 69 demonstranter i Sharpeville som protesterade mot de skärpta passlagarna för svarta som ytterligare skar in på deras frihet och liv.

Nelson Mandela föll till föga; Man kunde inte bemöta den sortens våld med enbart fredliga metoder. Han var med och bildade ANC:s väpnade gren MK, som främst skulle ägna sig åt sabotage och attentat mot statliga mål. Som sista utväg skulle MK formera sig för gerillakrigföring.

1962 blev Nelson Mandela ANC:s ledare. Kampen hade redan kostat honom ett äktenskap som sprack på grund av att han så sällan var hemma. Han hade också hunnit förlora ett av sina fyra barn, dottern Makaziwe dog bara nio månader gammal.

Nu hade han Winnie Mandela vid sin sida och eftersom hon var lika politiskt engagerad som han såg den relationen ljusare ut.

De hade varit gifta i fem år när Nelson Mandela så greps. Enligt uppgift genom CIA:s försorg – den amerikanska underrättelseorganisationen hade ända fram till 2008 Mandela stämplad som terrorist.

Den 25 oktober 1962 dömdes Nelson Mandela till fem års fängelse och ett år senare till livstids fängelse och fördes ut till anstalten på Robben Island, sju kilometer ut i havet från fastlandet – garanterat rymningssäkert.

**

Reglerna i fängelset var stenhårda. Besök endast vartannat år, brev var sjätte månad och då ingenting politiskt eller kritiskt. Inga tidningar, ingen radio och inga samtal fångar emellan.

Ändå lyckas Nelson Mandela fortsätta sin gärning och smuggla ut meddelanden som manade på hans folk:

– Förena! Mobilisera! Fortsätt kampen! Mellan städet av en förenad massaktion och hammaren som är den väpnade kampen kommer vi att krossa apartheid!

Under hela fängelsetiden skrev Mandela dagbok, han skrev om saknaden efter sin fru och sina barn, sorgen när en av hans söner dör i en motorcykelolycka. Ledningen beslagtog dem men en fångvaktare, som förmodligen stod mer på ANC:s sida än regeringens, lämnade tillbaka dem och de blir så småningom boken ”Conversations with myself”.

Efter 18 år på Robben Island fördes ANC-ledaren över till Pollsmoor 1982 och tre år senare avvisade han ett erbjudande om frisläppande mot att han ska ta avstånd från den väpnade kampen.

**

I början av februari 1990 gav president F W de Klerk upp. Först förklarade han att ANC inte längre klassas som en olaglig organisation, sen frigav han Nelson Mandela som hyllas av tiotusentals jublande människor när han lyckats ta sig förbi de håriga mikrofonerna och äntrat stadshusets balkong i Kapstaden.

– Jag hälsar er i fredens, demokratins och i allas frihets namn, ropade han men påpekade samtidigt att än är inte den väpnade kampen över.

Fyra år senare var segern total. Inte bara hade Sydafrika hållit sitt första fria och demokratiska val, ANC fick 62 procent av rösterna och Nelson Mandela blev landets president.

Som den store man han var, sträckte han inte bara ut en hand mot fienden utan förhindrade också att våldet trappas upp än mer i landet genom utnämnandet av F W de Klerk som vice president.

Tillsammans fick de Nobels fredspris 1993.

Äktenskapet med Winnie avslutades men han fann ny kärlek i Graça Machel, änka efter Moçambiques president Samora Machel, som omkommit i en flygolycka tolv år tidigare. De gifte sig på Nelson Mandelas 80-årsdag.

Genom åren har Nelson Mandela fått ta emot 250 olika utmärkelser och hedersbetygelser, bland annat var han den andra någonsin som blivit hedersmedborgare i Kanada efter Raoul Wallenberg. Han var inte odelat nöjd med alla hyllningar:

– Det var en av de saker som bekymrade mig – att bli upphöjd till halvgud eftersom då är man inte längre en människa. Jag ville bli känd som Mandela, en man med svagheter och en man som är engagerad.