Här tickar 780 klockor i otakt

Svante Lidén

SKADOM. Ur led är tiden.

Fast inte på det här stället.

Torbjörn Holmer, 81, har samlat på sig 780 klockor. Ungefär.

Det tickas och tackas något alldeles otroligt när vi kliver in över tröskeln till Klockhuset i Skadom några mil utanför Sollefteå i Ådalen.

– Första klockan skaffade jag 1967, säger Torbjörn.

– Farfar, som bodde utanför Åsarp i Västergötland hade så fin amerikaklocka och jag tänkte att "en sån måste jag bara ha".

”Fick klockor på hjärnan”

En urmakare i närheten hade ett amerikaur och Torbjörn köpte den.

Sen har det så att säga tickat på.

– Innan dess hade jag inget behov av någon klocka, säger han.

– Ettåget gick förbi här utanför. Sen kom tretåget.

– Skolbussen kom på givna tider. Liksom mjölkbilen.

– Så man visste ju nästan alltid vad klockan var ändå.

Men amerikaklockan från Åsarp gjorde slut på den tiden.

– Tobbe fick klockor på hjärnan, säger hans fru Britt-Mari, 80.

Samlar på jazzskivor också

Han började samla. Och samla. Och nu är det är klockor överallt. Det finns stora solur ute på tunet, men när vi kom dit under vinterns sista snöstorm hade vi ingen större nytta av dem. De syntes knappt i snöyran.

Men inne, där syns klockorna överallt.

Och hörs. Gökuren går i gång så att fotograf Björn Lindahl, hängiven fågelskådare, nästan blir vindögd.

Flöjtspelare hoppar fram och tutar och en jätteklocka drar igång med en hel orkester. Och apropå orkester så samlar Torbjörn på jazzskivor också.

– Fast bara stenkakor och LP. Där drar jag gränsen.

– Hur många jag har? Minst 10 000 i alla fall.

Skapade Klockhuset

Till slut fick han inte plats med alla klockor utan byggde ut sin gamla lagård och skapade Klockhuset som hans bror, konstnären och arkitekten Lars Holmer ritade.

Resultatet är ett urläckert litet smycke strax intill Ångermanälven.

En klocka föreställer landsfadern Per Albin Hansson.

Stefan Löfven, som hoppas på att bli Per Albins sentida efterträdare, kommer från Sunnersta ett stenkast härifrån på andra sidan älven.

– Han kanske får bli klocka en gång han också. Men då får han sköta sig, säger Torbjörn.

Många dyrgripar

Här finns allt från gamla underverk från 1600-talet, urgamla klockor med urverk i trä, köksklockor, Walt Disneyklockor, väckarklockor till förbannelse, klockor som himlar med ögonen, sinnrika klockor som verkar ha inbyggda fontäner. Moraklockor, Elvisklockor och "Ångermanlandsbrudar".

– Ångermanlandsbrudarna är lite runda i formerna. Det var de ju ofta när de gifte sig. Och skåpen är som vackra brudklänningar.

En 120-årig klocka har en akrobat som snurrar runt.

– Den där hade tagit guld i OS, säger Torbjörn.

Vi tittar vidare på dyrgripar från Jämtland, Amerika, Tyskland, Schweiz och Japan. Några är sparur som fungerar både som klocka och sparbössa. En slant sätter igång verket.

– En krona räcker i en vecka.

”Går lite olika”

Många är daterade. Torbjörn visar en liten "jämtlandsbrud" som lämnade mästaren på Ammerön den 12 juni 1826

Det tar liksom inte slut.

– De går lite olika just nu, men innan det blir sommartid ska jag se till att dra upp dom och se till att alla går rätt. Det blir ett drygt dagsverke.

Varje år kommer mellan 200 –3000 urintresserade hit för att studera tiden.

Men just nu är det bara vi här. Och klockorna som tickar.

– Det känns så avstressande och harmoniskt och sitta här och lyssna, säger Britt-Mari.

– Trots att tiden bara tickar iväg.