Efter chockbeskedet i Pajala: ”Är inte slutet”

Svante Lidén

PAJALA/KAUNISVAARA. För bara precis två år sedan var jag här och kände stötvågen från den första salvan i den nya gruvan.

I går kom beskedet att gruvan ska stängas. 500 varslas. Mångdubbelt fler drabbas.

– Det här är inte slutet, säger Harry Rantakyrö, som tillträder som kommunalråd i Pajala vid årsskiftet.

helskärm

Harry Rantakyrö jobbade 37 år på LKAB i Kiruna och var ordförande för den klassiska facklubben Gruvtolvan i Kiruna innan han sökte sig till Northland Recources nya gruva i Kaunisvaara en bit utanför Pajala.

– Jag såg satsningen, jag såg verkligheten, säger han.

Och hoppet kanske han borde ha tillagt. Hoppet som alla andra också såg som sökte sig hit.

För två år sedan bubblade Pajala av plötslig framtidtro. Det var något helt nytt i en kommun, stor som Skåne, som befunnit sig på dekis det senaste halvseklet.

Och klockan 14.00 den 18 oktober för två år sedan startade gruvan med en jättesalut på 170 ton sprängmedel.

Det var ljuv musik i mina öron. Och i de flesta andras också.

”Var glad och stolt”

Själva smällen såg vi knappt. Dimman var tätare än i Lützen och jag och alla tillresta pampar kände bara tryckvågen. Eller trodde att vi gjorde det.

– Jag är stolt och glad, sa kommunalrådet, Karl Wennberg.

Wennbergs företrädare Bengt Niska, som tog det första spadtaget till gruvan 2010, sa:

– Det här markerar slutet på en flera decennier lång kollektiv depression, nu kan man börja se framåt igen och tänka på framtiden.

I dag har Niska ännu inte tappat siktet på framtiden:

– Det här är startpunkten för att lösa problemen i gruvan. Nu måste alla på lokal, regional och nationell nivå jobba stenhårt och göra allt för att få i gång verksamheten igen.

– Nån timma per dygn kanske de kan få sova. Men ska de någonsin kunna komma fram till en uppgörelse som räddar gruvan så är den tidpunkten nu.

– Jag talar inte om någon nödhjälp. Järn behövs och vi har malm här som kommer att räcka väldigt länge.

– Det ska vara fan om en nation som Sverige inte ska kunna klara av de temporära svårigheter som drabbat oss.

Du låter optimistisk?

– Man har investerat över nio miljarder i gruvan. Malmen ligger ju bara där och väntar!

Och visst gör den det. Men problemet är att efterfrågan minskat och priset gått ner.

– Priset har sjunkit med 45 procent sen årsskiftet, säger Northlands vd Johan Balck.

– Du kan ju tänka dig själv, minskar lönen med 45 procent så får du svårt att klara räkningarna.

Mika Mäki var en av de första som anställdes. Frågan är hur han ska klara räkningarna:

– Det är tråkigt, men det ordnar sig nog. Vi Tornedalingar är som fjädrar, ju hårdare man trampar på oss desto kraftigare studsar vi tillbaka.

Inte många som vill prata

Många vill inte prata med oss alls när vi häckar i snålblåsten utanför gruvan.

– Detta är gruvbranschen i ett nötskal, säger en person.

– Det går upp - och sen går det ner.

Christer Wanderoy, 47, kommer till jobbet som vanligt. Han har fått några sms från kompisarna men ännu inga konkreta besked om framtiden. Det kommer han snart att få.

Han har också varit med sen starten, jobbar som operatör och "sköter alltsammans". Han har sovit länge och ska gå på sitt vanliga nattskift. Eller?

– Vi får se hur det går. Allt löser sig, säger han.

– Man får inte vara så förbaskat negativ.

Niklas Dahlström, informationschef på Northland, verkar nästan lika uppåt som han var förra gången. Fast det är han förstås inte.

– Då var det party och klackarna i taket, säger jag.

– Kom igen nästa år, det blir party då också, säger han.

”Får inte bli långvarigt”

Harry Rantakyrö, det blivande kommunalrådet, får han ta över en framtidskommun? Eller en kommun som återigen kommer att hamna på dekis? Ingen vet.

– Men allt funkar, gruvan levererar, säger han.

– Fast stoppet får inte bli långvarigt. Då tappar vi livsviktig kompetens.

Vi tar oss en grillad på Schellmacken intill Kirunavägen.

Där jobbar Catrin Ludvigsson. Hon flyttade upp från Halmstad för några år sedan.

– Det blev så mycket mer fart när gruvan öppnade. Nu är jag rädd för att det blir mycket lugnare.

– Det var inte så här jag trodde att det skulle bli.