Amanda, 25, nekas sminkhjälp

Amanda, 25, nekas 20 minuters daglig assistans

Sandra Killgren

Amanda Wernersdotters kamp för sminkhjälp är över.

Högsta förvaltningsdomstolen har beslutat att sminkning inte ska räknas som ett grundläggande behov.

– Jag blir ledsen att myndigheterna inte ser människan bakom, säger 25-åringen, som är född med en funktionsnedsättning.

Att få bli sminkad borde vara lika självklart som att få bli rakad.

Det menar 25-åriga Amanda Wernersdotter i Ljungsbro utanför Linköping, som på grund av färre assistanstimmar inte längre har rätt till sminkhjälp.

– Beslutet kom som en blixt från klar himmel och jag förstår det inte. Har man ett intresse ska man inte behöva bortse från det bara för att man är rullstolsburen, sa Amanda när Aftonbladet träffade henne i somras.

”Kan anses ytligt”

Innan assistanstimmarna kapades hade Amanda 20 minuters sminkhjälp dagligen. Sedan hjälpen försvann i februari har hon kämpat för att få tillbaka den.

I juli kom beskedet att frågan fått prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Det allmänna ombudet för socialförsäkringen hade överklagat Försäkringskassans om att sminkning inte ska räknas som ett grundläggande behov. Dit bland annat personlig hygien, måltider, av- och påklädning och kommunikation räknas.

– Det kan anses väldigt ytligt att jag strider för en sådan sak som smink och hår. Men det folk inte förstår är att det här är en bredare och djupare fråga om självbestämmanderätt, säger Amanda.

”Orkade kämpa”

Den 2 december kom domen. I den slår HFD fast att sminkning inte ska innefattas av begreppet "personlig hygien". Funktionsnedsatta har därmed inte rätt att få betald hjälp för att sminka sig.

Amanda berättar att hon ”tyvärr var beredd på utfallet”. Enligt 25-åringen bekräftar domen att myndigheterna enbart ser vad som står på pappret, och inte människan bakom.

– Jag blir ledsen å mina vägnar och jag blir ledsen å andra människor vägnar. Människor med en funktionsnedsättning som också vill bestämma och har intresse för hår och smink, säger hon.

”Fler timmar”

Avgörandet blev inte det som Amanda kämpat för, men hon håller fast vid att det är en revansch att frågan ens tagits upp av högsta instans.

– Trots att jag blev ledsen över att det inte gick hela vägen så är jag väldigt glad över att jag orkade kämpa och gjorde det jag gjorde. Det visar att någon i alla fall försökte strida för sin och andras rätt.

Trots nederlaget hoppas Amanda på vinst i kommande strider.

Sedan hennes timmar med personlig assistent minskade från 99 till 34 timmar i veckan har hon blivit av med all statliga assistans och istället tvingats gå över till kommunal assistans. En nedskärning som 25-åringen ifrågasätter.

– Vi har en rättsprocess i gång där vi bestrider Linköpings kommun beslut om antalet timmar som jag fått. Jag hoppas att jag kommer att vinna den fajten i alla fall så att jag får fler timmar.