Dorit, 82, var inlåst i badrummet i fyra dygn
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-09
Dorit Bolander, 82, gick in i badrummet för att bada och tvätta håret.
Men dörren gick i baklås och hon satt fast. I fyra dygn.
– Jag höll på som en vilde och bankade och slog. Men ingen hörde mig, säger hon.
Strax efter klockan sju på fredagsmorgonen i förra veckan gick Dorit Bolander, 82, in i badrummet på ovanvåningen i sin villa i Borås för att bada och tvätta håret.
– Jag låser eller stänger inte dörren om mig eftersom jag bor ensam i huset. Men plötsligt gled dörren sakta igen framför ögonen på mig, säger hon.
Hon hade inte ens börjat bada, utan stod i bara nattlinnet, när hon upptäckte att det inte gick att öppna dörren.
– Jag tänkte att det ska jag väl lirka upp. Men sen vågade jag inte bada. Handdukarna fick ju inte bli blöta, de kunde jag ju behöva på nätterna.
– När jag skulle gå och lägga mig första kvällen tänkte jag på alla stackars fångar ute i världen som sover på kalla cementgolv, så illa hade inte jag det.
Bankade med borsten
Dorit Bolander är aktiv i PRO och skulle på fredagen iväg för att ordna smörgåsar inför dansen på kvällen.
– Jag tänkte att pensionärerna skulle sakna mig, det tröstade jag mig med, men de kom inte.
När det hade blivit söndag sjönk hoppet.
– Jag brukar alltid läsa en dikt och tända ljus över de avlidna när vi har årsmöten. Nu får de läsa mitt namn nästa gång, tänkte jag.
Dagarna i badrummet tillbringade hon med att försöka ta sig ut och göra sig hörd.
– Jag bankade och slog badborsten mot förstycket på badkaret så att jag själv fick lock för öronen.
La sig under mattan
Hon upptäckte att takfönstret inte var någon alternativ flyktväg. Hon tog ner stången till duschdraperiet men märkte att hon inte klarade av att slå sönder fönstret.
– Och jag insåg att det inte var en bra idé, då skulle jag frysa ihjäl istället.
Istället använde hon stången för att bända upp dörren. Hon lyckades få sönder låsvredet så det blev ett litet hål hon kunde skrika i.
– Och jag bände så våldsamt med stången att det blev en ytterst liten glipa ovanför dörren som dagsljuset kom genom.
Nätterna tillbringade hon ihopkrupen på golvet. Hon värmde sig med två badlakan och tre handdukar.
– Jag låg på det hårda golvet och fick ont i midjan och kramp i benet. Jag frös inte den sista natten för då kom jag på att det var bättre att ha badrumsmattan över mig än under mig. Det är bättre att ligga hårt än att frysa. Man blir så förståndig så det är inte klokt, säger hon och skrattar.
Blev räddad
På måndag eftermiddag hörde hon plötsligt dörrklockan.
– Gud som jag bar mig åt. Jag kämpade som ett vilt djur, skrek, gapade, gormade och bankade.
Och de hörde henne. PRO-kompisarna som hade blivit oroliga tillkallade ambulans som fick ut henne från badrummet.
– Då var jag räddad.
Utan dörr
Trots fyra dagar utan mat kände hon aldrig av hungern.
– När jag kom ut fick jag ett glas mjölk, och det drack jag. Men jag var inte hungrig. Sen har jag ätit så sakta för att det inte ska bli för mycket.
Vad saknade du?
– Jag läser massor med böcker, det hade varit bra med något att läsa.
Hur kommer det här att förändra ditt liv?
– Inte på något sätt. Jag säljer inte mitt älskade hus. De får bära ut mig.
Dörren till badrummet lyftes av och står fortfarande så.
– Nu får det vara öppet där. Jag behöver ingen dörr men jag behöver en mobiltelefon.
Och det fick hon en, dagen efter att hon kom ut.
– Jag känner mig så lycklig. Jag har ett så bra liv och kan göra precis vad jag vill. Och så fick jag leva.