”Levt hela min karriär i Lena Mellins skugga”
Publicerad 2023-02-22
Politikens höjdare, kollegor och konkurrenter om Lena Mellin
Tio statsministrar har lett Sverige sedan Lena Mellin först klev in på Aftonbladet.
När makten de senaste årtiondena svängt mellan höger och vänster har hon stått som en konstant i det politiska toppsfären.
– Jag har levt hela min karriär i skuggan av Lena Mellin, säger före detta statsministern Göran Persson (S), 74.
Det har gått 44 år och tio statsministrar sedan Lena Mellin för första gången klev in på Aftonbladets redaktion. Och om de hundratals ministrar som suttit i regeringar sedan 70-talet haft någon sak gemensamt är det att de alla granskats av – och hyst den största respekt – för Aftonbladets politiska kommentator.
– Man har en enorm respekt för Lena Mellin och det är för att allt hon skriver vet vi finns det en viss sanning i. Får man då ris och kritik av henne så är det tufft, säger Annie Lööf, 39, partiledare för Centerpartiet mellan 2011 och 2 februari i år.
”Fått ris och ros”
– Jag har både fått ris och ros av Lena Mellin genom året och hon skriver i en så pass stor tidning som Aftonbladet, så det hon skriver når verkligen människor i deras vardag.
– Och hon skäms inte för sig heller. När man möter henne i korridoren efter att hon skrivit något vasst någon gång, så kan hon ta upp diskussionen. På sitt sociala och trevliga sätt, men hon viker inte från vad hon tycker. Hon står för det hon har skrivit.
Statsminister Ulf Kristersson, 59, säger att han mött Lena Mellin i många olika politiska roller under hennes långa journalistiska karriär. Sedan han valdes till Sveriges ledare i höstas har Lena Mellin bland annat bett honom sluta fjäska för Turkiet, sagt att ”man kan inte ta Ulf Kristersson på orden” och summerat hans hundra första dagar vid makten som ”bra – men mest dåligt”.
Nyfiken – och kritisk
– Hon är alltid lika nyfiken och alltid lika kritisk. Alltid lika butter och alltid lika ärlig. Hennes förmåga att också alltid se de svagaste punkterna har gjort henne till den medarbetare man skulle behöva – före intervjun, säger han.
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, 56, hyllar Lena Mellins känsla för samtiden.
– Att prata med henne är ofta bättre än att titta på opinionsmätningar. Man får väl så god – om inte bättre – känsla för strömningarna.
Innan Andersson 2021 valdes till S-ledare och Sveriges första kvinnliga statsminister kallade Lena Mellin henne för ”ocharmig”. Det har hon tagit med ro.
– Det ingår i jobbet att bli granskad och kommenterad av journalister, men just vad gäller det här att jag är ”ocharmig” har jag själv stilla konstaterat att vare sig Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt har väl gått till historien som supercharmiga personer, men de var väl ganska skickliga statsministrar får man väl ändå säga, säger Magdalena Andersson, och lägger till:
– Dessutom tycker jag att det var fel i sak.
Nyskapande journalist
Lena Adelsohn Liljeroth, 67, jobbade på 70-talet med Moderaternas närradio och satt då på åhörarläktaren vid debatterna i Stockholms kommunfullmäktige tillsammans med Lena Mellin.
– Det var ett kul minne för det var alltid ett roligt snack. Det var inte så många andra som satt där uppe så vi fick tillfälle att prata, säger hon.
När hon 2006 blev kultur- och idrottsminister (M) i Fredrik Reinfeldts regering fick hon och Lena Mellin en annan relation.
– Även jag har blivit utsatt för en del drev som hon har satt igång och det har inte alltid varit speciellt kul, och när man är utsatt så känns det inte alltid helt rättvist heller, säger Lena Adelsohn Liljeroth.
– Men det är förlåtet. Jag tycker för övrigt att hon har förnyat journalistiken och, trots att tidningen har en politisk stämpel, hållit sig hyggligt neutral. Slagit åt alla håll.
Hon lägger till:
– Ett annat minne är ett besök på redaktionen där hon visade upp sin imponerande samling av snöglober. Varje gång jag ser sådana ute så tänker jag: ”Undra om hon har den där?”
Med några års distans till sina 12 år som partiledare för Liberalerna kan Jan Björklund, 60, i dag ambassadör i Rom, medge att Lena Mellin oftast hade rätt om honom.
– När Lena Mellin skrev någonting positivt om mig så tyckte jag alltid att det var rätt. När Lena Mellin skrev något kritiskt så tyckte jag att det var fel. Men ska jag erkänna så här i efterhand så var det ju rätt då också, säger Jan Björklund, som även var vice statsminister 2010-2014.
”Skarp”
– Hon är en väldigt skarp analytiker. En av de skarpaste inom svensk politik, och alla de andra måste hela tiden förhålla sig till hennes krönikor och analyser.
I februari 2020, innan Nooshi Dadgostar, 37, valdes till partiledare för Vänsterpartiet skrev Aftonbladets politiska kommentator en krönika med en tydlig ingress: ”Nooshi Dadgostar borde inte efterträda Jonas Sjöstedt som V-ledare. Skälet är enkelt. Ingen vet vem hon är.”
Tre år senare kan Dadgostar konstatera att de orden etsat sig fast.
– Man kan väl säga att efter midsommar 2021, efter marknadshyresfrågorna hade behandlats i riksdagen, och misstroendet och så, så var det väldigt många som tyckte att det var väldigt kul. Så hon har också gjort väldigt mycket för att påminna folk om min existens. Och det uppskattar jag väldigt mycket, säger hon.
”Skön person”
– Lena verkar vara en lite skön person. Hon har väl inte skrivit de mest insmickrande krönikorna om Vänsterpartiet och om mig, kan man säga. Men jag vill verkligen tacka henne för alla de texter hon ändå skrivit om mig. Särskilt den om att ”ingen vet vem Nooshi Dadgostar är”. Den har väldigt många vänsterpartister i efterhand uppskattat väldigt mycket och tyckt är fantastiskt rolig.
Att Lena Mellins ord kan sätta sig vittnar även Mona Sahlin, 65, om.
– Lena är lite som en uråldrig sägen. Hon har alltid funnits och alltid varit inom mitt synfält, säger Sahlin, som var Socialdemokraternas partiledare 2007-2011.
– Om jag minns rätt så var hon med när jag talade på mitt första 1:a maj demonstration i Stockholm i början av 90-talet. Jag har varit ilsken, road, förundrad, förbannad och innerligt förtjust över det hon skrivit om mig. Det har varit många känslor på samma gång och (hon har ofta varit) totalt överraskande.
”Bra att hon slutar”
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gillar Lena Mellins raka puckar.
– Hon har alltid haft en skön och rak stil som har varit ömsom irriterande, ömsom uppskattad.
På frågan om vad som är det bästa med Lena Mellin medger Åkesson dock att det ska bli skönt när färre av de raka puckarna riktas mot hans håll.
– Aftonbladet är ju inte direkt min favorittidning av olika skäl, så kanske är det bästa, ur min synvinkel, att hon slutar och ägnar sig åt något vettigare.
Eva Franchell, 71, jobbade länge på Aftonbladets samhällsredaktion med Lena Mellin som chef, men blev sedan socialdemokratisk pressekreterare. Och fick en inblick i hur det var att jobba med Mellin på andra planhalvan.
– Då jobbade jag i regeringskansliet som pressekreterare åt Anna Lindh. Då hade jag mycket kontakt med Lena, fast på ett annat sätt. Det var hon ganska duktig på, säger Eva Franchell.
– Vi kände egentligen varandra ganska väl, men hon höll armlängds avstånd och var alltid korrekt i kontakter – inte inställsam eller skvallrig eller sådär. Det var lätt att ha kontakt med henne. Man kunde lita på henne. Jag tror att de flesta ministrar var ganska rädda för henne. Till och med Göran var rädd för Lena Mellin.
”Blev sur på Persson”
Vid S-kongressen 2005 i Malmö tröttnade Mellin på att stå och trängas i en klunga runt dåvarande statsministern Göran Persson, berättar Anette Holmqvist, 55, politikreporter på Göteborgs-Posten med en lång bakgrund på Aftonbladet.
– Persson tyckte väldigt mycket om att ha en sådan klunga av reportrar. Vi skulle trängas runtom honom och det skulle visa bildmässigt att ”alla vill ha honom”. Att han trivdes i klungan sa han aldrig, men det var helt uppenbart, säger hon.
– Lena hamnade i något sammanhang på den här kongressen där det var flera stycken från Aftonbladet, och hamnade lite utanför så hon hörde inte någonting. Hon blev så jävla sur på det så hon marscherade därifrån och in i pressrummet.
Lite senare kom statsministern med sitt följe in i pressrummet för att se till att allt var okej med Mellin, berättar Anette Holmqvist.
– Han säger någonting som vi andra direkt uppfattar som att han kommer med en fredstrevare, och försöker gjuta olja på vågorna om att Lena inte har kunnat höra vad han har sagt och så. Och hon fräser någonting och är så avståndstagande, så han liksom droppar av, säger hon.
– Sedan säger vi – och jag minns inte om hans personal kanske också säger det – att ”men herregud, han ville ju typ be dig om ursäkt och ge dig en chans att få veta”. Och då fick de väl en chans att prata ihop sig sen. Men det där var så himla typiskt Lena. Det spelar ingen roll vem det är.
”Persson såg ut som en skolpojke”
Anette Holmqvist minns även en annan pressträff, där Göran Persson satt uppe på ett podium.
– Han var alltid så självsäker mot oss reportrar och tyckte om att driva med oss lite och så. Men Lena rättade till glasögonen, som hon ofta gör när hon ska läsa någonting, sedan tittade hon upp och sa att ”det här du sa om…” och rättade honom om någonting, säger Holmqvist.
– Denna självsäkra person – hon fick honom att se ut som en liten skolgosse, även där. Hon har ett sätt som inger en sådan respekt att även någon som Göran Persson ser ut som en skolpojke.
– Han insåg att han kan inte bara köra med henne. Han måste ha på fötterna när han säger någonting. Och det är en fantastisk egenskap som hon har. Att vara så otroligt kunnig att de som normalt försöker hunsa media håller sig på tårna.
Göran Persson minns inte dessa händelser och går inte med på att han skulle ha varit rädd för Lena Mellin.
– Rädd har jag aldrig varit, men jag har haft respekt. Lena har varit påläst och hon har ställt frågorna så som vanligt folk hade ställt dem, säger Persson, 74, i dag styrelseordförande på Swedbank.
– Den talangen hon haft, att hitta det anslaget, har gjort att hon har haft en alldeles egen journalistisk stil. Man har sett att det varit Lena Mellin som skrivit och tänkt ut saker och ting. Jag, som har min bakgrund i folkbildning, känner igen väldigt mycket av greppen därifrån. Det är relevant, avskalat och sakligt.
”Påläst och folkbildande”
Persson tillträdde som skolminister 1989, blev finansminister 1994 och var sedan partiordförande mellan 1996 och 2007. Ständigt granskad av Lena Mellin.
– Jag tror jag gjorde min första intervju med henne i februari 1989, säger han.
– Hon är samma tjej, samma kvinna, som då, nämligen; ett – påläst, två – har en folkbildande ansats i sin journalistik. Det är raka frågor och svarar man rakt så är man väldigt trygg för då blir svaret återgivet. Och jag har verkligen gillat hennes långa intervjuer, med hårda, raka, tydliga frågor, och så ska det vara tydliga svar. Det har passat mig väldigt bra. Jag har ju faktiskt levt hela min nationella karriär i skuggan av Lena Mellin, kan jag säga.
Skuggan? Du var ändå statsminister?
– Skuggan säger jag kanske lite skämtsamt, men hon har funnits där jämt. Och jag har haft väldigt stor respekt för henne. Det har alltid varit trevligt att träffa henne.
Han erkänner att han en gång farit med osanning, även för Aftonbladets politiska kommentator.
– Jag gjorde ett practical joke en gång i tiden, när jag inte var riktigt sanningsenlig utan diktade ihop en meny som Björn Rosengren och hans hustru skulle ha serverats på Harpsund när han gifte sig där, säger han.
– Menyn var, om jag kommer ihåg den i huvudet; först kålsoppa, som varmrätt kokt strömming och som dessert rabarberkräm, och det dracks genomgående rödvin. Den där trycktes i Aftonbladet med blomstergirlanger uppe till. Det var skämtsamt, men Lena var mycket arg på mig då, kommer jag ihåg.
– Sedan dukade hon upp den menyn för mig några dagar senare på Skansen. Då skulle jag få tugga i mig det där, bokstavligt talat.
Bildt ringde från sjukhuset
Carl Bildt hade fått uppdraget att som EU:s höga representant för Bosnien och Hercegovina leda genomförandet Jugoslavienkrigets fredsavtal Daytonavtalet. Den före detta statsministern var stationerad i Sarajevo men blev under ett besök i Sverige våren 1997 sjuk och lades in på Danderyds sjukhus. Varenda nyhetsredaktion i Sverige sökte Bildt, minns Aftonbladets fotograf Urban Andersson, 67.
– Så en eftermiddag ringer Carl Bildt till en enda journalist. Den utvalda var Lena Mellin. Han ringer Aftonbladets redaktionsväxel, presenterade sig och sa att han ville prata med Lena Mellin, säger Urban Andersson.
Men växeltelefonisten var inte riktigt införstådd i situationens allvar utan informerade Bildt att Lena Mellin var ledig och lade på luren.
– Hen kunde ju kopplat vidare till Lenas privata telefon, tagit meddelande, eller kopplat till vilken reporter som helst, säger Urban Andersson.
– Och man kan lugnt säga att Lena upplyste växeltelefonisten om dessa möjligheter. Carl Bildt åkte tillbaka till Sarajevo utan att ha pratat med någon journalist.
Enligt K-G Bergström, 77, som länge varit politisk kommentator på både SVT och Expressen, ligger mycket av makthavarnas respekt för Lena Mellin i hennes opartiskhet.
”Imponerande”
– Man har kunnat utgå från att hon genomför en kritisk granskning oavsett vilket parti eller block som det drabbar, säger han.
– Jag tycker att det är extra imponerande med tanke på att hon på sin arbetsplats har en socialdemokratisk ledarsida och kulturredaktion som inte precis ligger till höger om ledarsidan. Att trots det kunna framföra så pass många kritiska kommentarer som hon genom åren har gjort mot Socialdemokraterna, är imponerande.
– Nu går hon, på goda grunder, hårt åt den borgerliga regeringen, men det visar bara på hennes avstånd till partier och de som hon ska granska. Det gör hon föredömligt och på ett respektabelt sätt så att man inte ska behöva tvivla på hennes opartiskhet.
Den före detta Aftonbladetchefen Niklas Silow har inte heller någon aning om huruvida Lena Mellin har några egna politiska preferenser.
– Det är fantastiskt, hon har varit politisk kommentator i kanske 30 år och under den tiden har man aldrig kunnat placera henne i ett politiskt fack, att hon är sosse eller moderat eller något annat. Det är ett väldigt gott slutbetyg, säger han.
– Hon är som ett ädelt rött vin, hon har bara blivit bättre med åren. Och efter regeringsskiftet är det som att hon har upplevt en ny vår. Det finns en glädje i skrivandet i hennes kolumner i dag, det märks att hon har kul när hon skriver, vilket jag tycker är väldigt kul att se. Hon kommer att sluta på toppen, och det är det inte många som lyckas med. Hon gör det och det tycker jag är hedervärt.
