Hjälten Anne, 14, räddade Jesper, 10

Han låg livslös på botten i bassängen

Anne, 14, såg Jesper, 10, falla handlöst fyra meter, slå sig vid bassängkanten och sen sjunka medvetslös mot botten.

Istället för att tänka agerade hon och hoppade i efter honom.

– Hon är en hjältinna, säger Jespers mamma.

Det var förra fredagen.

Många barn hade samlats i Munksunds simhall i Piteå eftersom de fick bada gratis.

Jesper Löwinger, 10, och hans kompisar fick för sig att hoppa från räcket på läktaren – trots att badpersonalen sagt åt dem att låta bli.

Men hoppet gick inte som planerat.

Jesper halkade.

Och istället för att ta ett språng ut i luften och hoppa rakt i bassängen föll han fyra meter ner i startpallen vid bassängkanten. Sen ramlade han medvetslös ner i vattnet.

Fick panik och hoppade i

Anne Isaksson, 14, befann sig också uppe på läktaren med sina kompisar. Hon såg vad som hände och hur han sjönk till botten.

– Jag tänkte inte så mycket. Jag hoppades att någon annan skulle hoppa i men ingen gjorde det så jag fick panik och gjorde det själv. Hans vänner och de andra blev nog så chockade att de inte kunde göra något, säger hon.

Istället var det hon själv som skyndade sig ner från läktaren, hoppade i vattnet och drog upp honom från botten.

Var han inte tung?

– Nej, jag fick nog en kick. Och man blir ju lättare i vattnet.

En av hans vänner simmade och mötte henne och hjälpte till att hålla honom uppe vid vattenytan.

– När han kom upp till till ytan var han helt medvetslös och visade inga tecken på liv. Men efter ett tag började han hosta och öppna ögonen.

– Vi drog inte upp honom för om han var skadad i ryggen hade han kunnat bli förlamad, säger hon.

"Det känns bra"

Nu, nästan en vecka senare, ligger Jesper Löwinger och hans mamma Helene på Sunderby sjukhus dit han fördes till intensiven efter olyckan.

Han fick en kraftig hjärnskakning, en sprucken mjälte och fyra blåmärken. Men hinnan runt mjälten var hel så en operation blev inte nödvändig.

– Det känns bra. Jag får nog åka hem på fredag. Men första dagen spydde jag jättemycket, säger han.

Vad skulle du säga till Anne om du pratade med henne?

– Jag skulle tacka henne. Jag skulle säkert säga mer, men jag är trött nu och kommer inte på något.

Mamma Helene har lättare med orden.

– Hon är ju en hjältinna, något annat kan man inte säga. Han hade ju kunnat drunkna.

– Både jag och hans pappa Lennart tycker att han haft änglavakt.

Känns overkligt

För Anne Isaksson har livet nästan återgått till det normala igen.

– Men jag har tänkt mycket på honom och undrat hur han mår.

– Jag blev lättad när hans mamma ringde dagen efter. Det kändes bra att han klarade sig och inte dog.

Hur känns det att vara en hjälte?

– Det är ingen skillnad mot innan. Jag har fått mycket beröm. Men det känns konstigt, som att det inte hänt på riktigt.

– Det jag kommer ihåg mest och som jag kommer komma ihåg länge var när jag såg honom på botten. Han var liksom ihopkrupen. Att se en kropp på botten så... Det glömmer man inte.