"Figge-gate" är rena snurren minst sagt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är nog tur att Sverige i praktiken är stängt nu för två veckor framåt och att julfriden till en del lägrar sig även över Sveriges Television. Ty där förefaller alla hjärnor småningom att ha nått kokpunkten i anledning av fallet Fichtelius.
Säkert fanns det något skäl till att vd Christina Jutterström inte ställde upp för veckomagasinet Agenda när det i söndags behandlade affären som är en omtumlande historia för hela det stora public service-bolaget. Men utåt mot den icke informerade publiken ter sig hennes beslut obegripligt.
Hon hade erbjudit programchefen Leif Jakobsson i stället. Men då satte sig programledaren Lars Adaktusson för sin del på bakhasorna och tackade nej.
Resultatet blev att Sveriges Televisions två högsta chefer tog till orda, inte i det medium de basar för och som berörs av det inträffade, utan i Dagens Nyheter! Snurrigt minst sagt.
Naturligtvis är fallet Fichtelius rent formellt Leif Jakobssons bord i första hand när man från redaktionschefsnivå vandrar uppåt i chefshierarkin i jakt på kommentarer. Rent principiellt kan jag förstå den irritation många höga chefer i företag och myndigheter känner inför journalisters ovana att i smått som stort kräva att få intervjua högsta chefen och ingen annan, exempelvis inte den som ansvarar för det som avhandlas.
Men nu har faktiskt "Figge-gate" som historien kallas på journalistslang vuxit ut till ett så stort spektakel att det hör hemma på vd:s bord trots att vd normalt inte kommenterar programverksamheten. Det fanns fog för Agenda att vilja tala med just Christina Jutterström i direktsändning. Att sedan bemöta hennes avböjande med att bojkotta Jakobsson ter sig i mina ögon barnsligt.
I artikeln i Dagens Nyheter säger Jutterström & Jakobsson något viktigt: "Blotta misstanken att [Fichtelius] inte möter kraven på opartiskhet och saklighet undergräver hans möjlighet att som hittills hämta och förmedla information från hela spektret av politiska makthavare."
Så är det naturligtvis. Det man undrar över är varför denna talgdank inte gick upp i någon ansvarig inblandads skalle i samband med att Perssonprojektet sjösattes. Var det ingen som insåg att det i många avseenden intressanta och banbrytande uppslaget att göra en stor statsministerdokumentär var förenat med en hel del risker och problem när det lades i händerna på en journalist med den roll på Sveriges Television som Fichtelius hade?
Hade projektet lyckats, alltså förblivit hemligt tills det hade sänts i all sin glans, hade Fichtelius hyllats liksom även hans uppdragsgivare, säger Jutterström & Jakobsson. Nu läckte det ut och då kölhalas desamma, vilket kan te sig orättvist eller i varje fall ironiskt, tillägger de båda direktörerna.
Ironiskt eller inte, så ser realiteterna ut när man låter ändamålet helga medlen, det vill säga sätter sig över vissa grundsatser i den egna verksamheten - smussla inte, spela inte dubbelt, ljug inte - för att nå ett högre syfte: att tränga in i maktens innersta. Lyckas man genomföra alltihop i hemlighet, så är allt förlåtet. Misslyckas man så tar fan en.
Christina Jutterström och Leif Jakobsson var inte chefer på STV när beslut om Perssondokumentären fattades. Dem kan man inte lasta för att ingen på allvar varseblev att ett ganska högt spel spelades med Erik Fichtelius hela karriär och Sveriges Televisions trovärdighet när man valde produktionsmetod.
Därför tycks mig Sveriges Televisions två högsta chefer ha ryggen ganska fri att föra en kritisk diskussion om fel som eventuellt begicks när dokumentärens strategi drogs upp. Därtill verkar de dock ovilliga och är i stället på väg att plumsa i och börja puttra i samma spad som alla andra i det kokande tv-huset.
Alla tidigare chefers kommentarer tyder på att ingen riktigt fattade vidden av de risker Sveriges Television tog och att ingen därför heller övervägde vad man kunde göra för att minimera dem.
En utgångspunkt bör ha varit absolut given: ett projekt som sträcker sig över flera år går inte att hålla hemligt. Därför kan dokumentärens uppläggning inte bygga på det.