Förr avvisade vi balter - nu är det apatiska barn
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sextio år har gått sedan andra världskriget tog slut. Så vad har mänskligheten lärt sig? Självklart inte mycket.
Folk kommer fortfarande till Sverige på flykt undan krig, trauman och fattigdom och möts av likgiltighet. Förr avvisade vi balter, nu är det apatiska barn. Intet är nytt under solen.
Barnläkaren Olle Jeppsson har vårdat ett tiotal barn på Huddinge sjukhus. I en lysande artikel skriver han om hur vedervärdigt han tycker det är att tvingas ta ställning till om ett flickbarn i dropp och blöja klarar att flyga till Azerbajdzjan. Han kallar det att vara en kugge i ett omänskligt maskineri.
Några påstår att ungarna fejkar eller att de drogats ned av föräldrarna. Misstänksam vårdpersonal berättar att släktingar alltid finns hos barnen. Visst, desperata människor tar till desperata åtgärder. Men varför analyserar man inte något hårstrå, presenterar fakta och slår sönder misstankarna?
Skulle skvallret mot förmodan vara sant borde det verkligen vara skäl nog till att barnet ska få stanna, det visar ju bara på hur gigantiskt deras behov av hjälp är.
I Tjetjenien har föräldrar tvingats sälja ett barn för att familjen inte ska svälta ihjäl, folk lever i ruiner. På Balkan har barn skickats till arbete utomlands vilket i själva verket betytt prostitution eller organhandel. Dit ska de apatiska barnen skickas, tillbaka till minnen hur familjemedlemmar mördats, fattigdom och ångest.
På tv visas glittriga galor där hjälporganisationerna samlar in pengar. Gigantiska summor skänktes till tsunamikatastrofen. Mänskliga är vi, riktiga humanister.
Men när det gäller utländska ungar i Sverige så är uppenbarligen generositeten inte lika stor.
Varför? Vad är det man är rädd för? Att gatorna kommer att fyllas med drivor av apatiska asylsökande barn?
Visst, vi är säkert naiva och det utnyttjas säkert. Enligt Säpo finns det 20-40 personer i landet som har anknytning till terrorister. Brottslingar och krigsförbrytare har man också, till sin förvåning, funnit. Sverige är en del av världen, på gott och ont. Det betyder inte att vi ska sluta ta hand om dem som behöver det bäst.
Hellre naiv och medkännande än en omänsklig skitstövel som "bara gör sitt jobb" eller "lyder order".
Är det något som vi borde ha lärt oss av kriget så är det detta.