Att Säpo inte har mycket att säga är bra

Oisín Cantwell

Den dåliga nyheten är att Säpo kallar till presskonferens.

Den goda är att myndighetens chefer inte hade någonting dramatiskt att säga.

Minns ni november 2015?

Säpochefen Anders Thornberg kallade till sig pressen och förkunnade att hotbildsnivån höjts till den näst allvarligaste och skrämde slag på nationen genom att berätta att en misstänkt terrorist som skulle slå till mot Sverige jagades.

Omedveten om spektaklet checkade en ung flykting ungefär samtidigt in på Ica Boliden på Facebook, en ledtråd av ett slag som den som står i begrepp att sprida död och förstörelse näppeligen lämnar efter sig.

I dag, ett drygt år senare, då det än en gång var dags för Säpo att bjuda in journalisterna till högkvarteret i Solna uteblev dramatiken. Hotbildsnivån har sänkts igen och Thornberg och några avdelningschefer satte sig på podiet i en stor hörsal för att redogöra för sitt arbete i fjol.

Ett och annat blev sagt. Främmande makt försöker infiltrera viktiga myndigheter. Statligt styrda elektroniska angrepp har avvärjts. Säkerhetsläget i vår del av världen har försämrats.

Och så har vi terrorhotet. Allvarliga dåd begicks i Sveriges närhet under 2016. Bryssel i mars, Nice i juli, Berlin i december.

Om Sverige drabbas så är det troligen en ensamvarg som slår till, bedömer Säpo. Som självmordsbombaren i Stockholm i december 2010. Eller Anders Behring Breivik i Norge ett drygt halvår senare.

Vad vet vi om den här sortens terrorister? Ahn-Za Hagström, senior analytiker och expert på ideologiskt motiverade aktörer, berättade inte helt överraskande att det inte handlar om en homogen grupp.

Vissa radikaliseras på egen hand, andra styrs av organisationer och åter andra använder sig av en ideologi som ursäkt för att hämnas på ett samhälle som de anser har svikit dem.

Kännetecknande för en enstöring är att han eller hon har få kontakter med andra människor. De lämnar därför färre spår efter sig än vad organisationer gör och är således mycket svåra att upptäcka för världens säkerhetstjänster.

Hagström var föredömligt rapp och konkret i sin redogörelse. Störst bedöms hotet från islamistisk terrorism vara, men även höger- och vänsterextremist utgör bekymmer. Inte minst vit makt-rörelsen ökade sin verksamhet under 2016.

Onekligen bra material för ledarskribenterna. De till höger kan varna för IS och skälla på regeringen. De till vänster kan varna för nazism och skälla på regeringen. De i mitten kan varna för allt och skälla på regeringen.

Presskonferensen var över på någon timme utan att någonting nämnvärt som personer som är intresserade av säkerhetspolisens arbetsområde inte redan kände till blev sagt.

Reportrar ställde sina frågor, fotografer tog sina bilder och sedan skyndade alla tillbaka till sina redaktioner för att försöka få ihop någonting vettigt.

Jag berättade för en av pressekreterarna att taxichauffören hade haft svårt att hitta. Säpos adress fanns inte i Gps:en. Är det verkligen nödvändigt att vara så hemlig? Pressnissen suckade och svarade att detta har påpekats för Google. "Det är ju löjligt. Det ska ju byggas bostadshus här".

Där dog den vinkeln.

Ja, det är enkelt att raljera över en show som denna. Men inte helt rättvist. Dels är det bra att myndigheten är så pass öppen som den trots allt är. (Så har det sannerligen inte alltid varit). Dels tenderar stora nyheter i den här branschen av lätt insedda skäl att vara mycket dåliga.

Att Säpo inte hade särskilt mycket att säga är en god nyhet.