Första åtalet om PKK-finansiering
Åtal väcks i dag mot en man för försök att finansiera den terroristklassade organisationen PKK.
En nyhet som den svenska regeringen torde applådera.
Den 11 januari i år gick den 41-årige mannen fram till bartendern på en sportbar i Stockholm och började vifta med en revolver.
Han antydde att han var utsänd av PKK och krävde en summa pengar som skulle betalas senast klockan tolv nästa dag, annars skulle den utpressade sökas upp igen och misshandlas.
Sedan gick mannen ut igen och sköt i luften.
En mindre elegant men säkerligen skrämmande hotfullhet som inte överraskande ledde till att mannen häktades och till polisutredning.
Nästan på dagen ett halvår senare väcker Hans Ihrman, åklagaren som fick terroristen Akikov dömd till livstids fängelse, åtal för en serie brott:
Försök till grov utpressning, grovt vapenbrott och inte minst för försök till finansiering av terrorism, ett brott som enligt åklagaren ”har ingått i som ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning och på annat sätt har varit av särskild farlig art”.
Bevisen ser, vid en första anblick, hyggligt starka ut.
Vittnesmål från krogen och från personer som tidigare har haft med mannen att göra, sms som den misstänkte har skickat till bartendern, skärmdumpar från sociala medier där den åtalade är öppen med att han tillhör PKK, dokumentation från polis och säkerhetstjänster i Tyskland och Frankrike, Säpos spaningsmaterial.
Så långt ser det bra ut för åklagaren. Och det grova vapenbrottet lär inte utgöra några problem att övertyga rätten om.
Knepigare kan det bli med övriga åtalspunkter. Mannen nekar till anklagelserna och försöksbrott är alltid svårare än fullbordade gärningar.
Det finns i svensk rättshistoria ett antal exempel på att försök och förberedelse har slutat med att påstådda terrorister har lämnat rättssalen som fria män.
Hur det blir denna gång återstår att se. Ihrman är en noggrann och kompetent åklagare som inte skulle väcka åtal på halvmesyrer, vilket givetvis inte är en garanti för fällande dom på samtliga punkter.
I avvaktan på vad Stockholms tingsrätt och senare sannolikt Svea hovrätt har att säga om saken går det att göra vissa iakttagelser.
Det har länge cirkulerat uppgifter om att PKK i Sverige använder sig av utpressning som ett led i finansiering av sin kamp, men Säpo har koncentrerat sig på att jaga islamistiska terrorister.
Med en ansökan till Nato som tar evigheter och en nyckfull despot i Ankara som är missnöjd med vad han anser vara svensk flathet mot den terrorklassade organisationen, har situationen förändrats.
Säkerhetsläget har förändrats, vilket har fått såväl politiska som polisiära följder och samma kurder som för bara några år sedan var hjältar i kampen mot IS är nu något av det farligaste som finns.
De rättsvårdande myndigheterna har på senare tid för övrigt haft allt möjligt för sig som kan få någon slags betydelse för Nato-processen.
Uppmärksammats har inte minst polisens patetiska försök att övertyga domstolar om att tillstånd för koranbränning ska nekas.
Och för några dagar sedan godkände för första gången Högsta domstolen att en PKK-anhängare kan utlämnas till Turkiet.
Men justitieråden på Riddarhustorget har dessbättre ett väl utvecklat sinne för att strunta i uttalade och outtalade politiska önskemål och gjorde för några månader sedan tumme ner för en annan turkisk begäran om utlämnande.
Inte minst mot den bakgrunden är det troligen med betydande belåtenhet som den politiska makten noterar att Sverige står inför sin första rättegång med påstådd finansiering av PKK.
Någonting för statsminister Kristersson och utrikesminister Billström att visa upp för skeptiska turkiska politiker, någonting mer än bara viftande med nya terrorlagar.
Det kommer i vissa kretsar med betydande sannolikhet att hävdas att dagens åtal är politiskt motiverat och ett resultat av påtryckningar.
Men vi som inte har gått vilse i konspirationsteorier har ingen anledning att tro annat än att det väcks uteslutande på rättslig grund.