40 kommissarier tvingas utreda strunt i stället för mord
Ett 40-tal av polisens mest erfarna kommissarier tvingas sluta utreda grova brott och i stället ägna sig åt småstrunt.
Det tycks bli konsekvensen av en mindre begåvad förändring av lagen om ordningsvakter.
Sverige toppar EU-statistiken över unga män som skjuter ihjäl varandra och för att hitta motsvarigheter till antalet sprängningar måste kriminologerna göra jämförelser med krigszoner.
Det sista den svenska polisen i denna dystra situation behöver är det liggande förslaget om en ny lag om ordningsvakter.
Att dessa vakter får större befogenheter och bevakningsområden och att ett föråldrat regelverk fräschas upp är inte orimligt, även om det finns all anledning att vara vaksam då centrala rättstatsprinciper töjs och polisens arbete delegeras till privata aktörer.
Dessvärre finns i reformen en idé som mycket väl kan bli nytt svenskt rekord i enfaldig lagstiftning, vilket inte säger lite.
Tanken är att brottsanmälningar mot ordningsvakter ska handläggas av Polismyndighetens avdelning för särskilda utredningar, SU.
Detta är en oberoende fristående och oberoende sektion inom myndigheten som utreder anmälningar mot bland annat poliser, åklagare domare, riksdagsledamöter, ministrar och medlemmar i kungafamiljen.
I ljuset av denna dignitet är det inte egendomligt att samtliga utredare inom SU är erfarna kommissarier med gedigen och bred kunskap inom utredningsverksamheten.
Om denna avdelning även ska utreda allt det ordningsvakter blir anmälda för, kommer högen av ärenden att växa dramatiskt.
Och det handlar inte bara om att reda ut det eventuella brott som vakten har begått i samband med ett ingripande.
För att kunna bilda sig en uppfattning om ett händelseförlopp måste även den motanmälan som vakten med stor sannolikhet lämnar in.
Så där sitter den rutinerade utredaren med å ena sidan anklagelser om tjänstefel eller misshandel eller vad nu ordningsvakten påstås ha gjort samt ett vittnesmål om narkotikabrott eller våldsamt motstånd som den ursprunglige anmälaren ska ha gjort sig skyldig till.
Och inte nog med det. Även misstankar om brott som ordningsvakter kan ha begått på fritiden ska utredas, även om det är någonting så straffrättligt banalt som tjuvfiske av ål.
Det finns två problem med ett plötsligt och stort inflöde av vardagsbrottslighet till SU.
Dels finns det en uppenbar risk för att avdelningens centrala verksamhet, som är mycket viktig, blir lidande.
Dels kommer SU tvingas rekrytera utredare från polisens avdelningar för grova brott.
Och det är inte vilka som helst som kan komma i fråga för den sektionen. Det är kommissarier, poliser med stor erfarenhet, gruppchefer, 20-30 års yrkeserfarenhet i bagaget.
Omkring 40 utredare kommer behöva rekryteras, enligt beräkningar som initierade personer har gjorts.
Jag tror att det blir svårt att hitta någon som tycker att det är en intelligent idé att flytta all denna erfarenhet och kapacitet från gängmorden till banaliteter.
I sitt remissvar om den kommande lagen protesterade Åklagarmyndigheten högljutt härom året mot förslaget.
Det påpekades att även Särskilda åklagarkammaren, som väcker de åtal som SU:s utredningar stundom leder till, måste förstärkas.
Därmed försvinner rutinerade åklagare från den ordinarie verksamheten.
Men varken den nuvarande eller den förra regeringen tycks ha tagit intryck av invändningarna. Lagprodukten är på väg mot riksdagen.
Gunnar Strömmer besöker just nu förort efter förort för att i utsträckta mikrofoner säga att de undantagslagar som på goda grunder endast varit tillåtna i kampen mot terrorism ska utvidgas till att omfatta även gängkriminaliteten.
Ursäkta att jag stör justitieministen, men annat inom paragrafernas värld är just nu mer akut.
Som exempelvis att stoppa ett osedvanligt dumt lagförslag.
Det här är Oisín Cantwell