Det finns inget farligare än när samtalen tystnar
"De förstår inte bättre. Då skulle de inte tycka så. Skål!”
De två stora tyckarna, några av Sveriges viktigaste opinionsbildare, höjer glasen mot varandra i saligt samförstånd.
Och jag håller på att spy rakt ner på min oxfilé. Över deras arrogans, självgodhet, självtillräcklighet och totala övertygelse om att deras åsikter är de rätta.
Deras fasta övertygelse om att de har monopol på godheten. Men framför allt deras tro på att den som inte delar deras ideal är mindre vetande och mindre värd.
Så tack och lov för Facebook och Instagram. Som motvikt till finkulturella bjudningar i huvudstaden.
Visst, storebror ser dig och ditt liv. Facebook är förskönat, ytligt och narcissistiskt.
Men ändå. Bortom filter och motljus finns ju vi där. Med hundar, ungar, överflödskilon, vardagsdrömmar och semesterfoton.
Folk som folk är mest. Och framför allt inte folk som tvunget är som man själv.
Att kika in i människors hem och liv, se dem med sänkt gard. Kanske rysa över någons smak. Vilken ful soffa!
Skratta åt någons stil. En sådan frisyr!
Förfasas över åsikter som känns ofattbara. Mansgris! Homofob! Nazist! Kommunist!
Vissa tar avstånd från personer som visar upp i deras ögon oönskade sidor på Facebook och Twitter. De som tycker fel, inte följer mallen.
Och visst kan man storkna över somligt man läser. Men att radera dem på vänlistan som tycker annorlunda främjar knappast dialog och debatt.
Att gå in i andras världar, även de mest främmande och skrämmande, är att försöka förstå och förändra. Och att ödmjukt vara öppen för att se saker från en annan utgångspunkt.
Det finns inget farligare än när samtal tystnar. När en privilegierad grupp som tycker sig vara bättre vetande ska frälsa, döma eller tysta de andra.
Upplysning är en sak. Självrättfärdighet en annan.
Vi kan långt ifrån förstå alla oliktänkande därute. Men vi kan försöka, hellre än att vända oss inåt i utvalda sällskap. Då föredrar jag att ibland sätta kaffet i halsen framför datorn.