En erotisk balett som urartat till rena snurren

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Män med makt utövar starkt erotiskt inflytande på kvinnor - och lite grann på andra män också bör väl tilläggas i detta det sexuella likaberättigandets tidevarv.

Det spelar inte så stor roll varifrån makten kommer, om den är förlänad av Gud, av folket, av en auktoritär ordning eller om den vilar på bajonetter: den suveräne mannen är en sexig uppenbarelse.

På höjden av sitt tolvåriga terrorvälde vadade Adolf Hitler fram bland knäböjande kvinnor som betygade honom sin underkastelse med pulsarna bultande av åtrå. Hitlers eget intresse för kvinnor är ifrågasatt. Den oansenlige lille propagandaministern i Nazityskland, Joseph Goebbels, som predikade det tusenåriga rikets dygder, höll sig med fler kvinnor än han kunde hålla reda på och betraktades även i sin egen oborstade miljö som en veritabel horbock.

Åtskilliga är de katolska kyrkans kardinaler, förstärkta med en och annan påve, som genom århundradena har satt veritabla storfamiljer till världen, det av Gud instiftade celibatet till trots.

Och låt oss inte glömma en John F Kennedy eller en Bill Clinton, för att nu inte tala om en Saddam Hussein, som å ämbetets vägnar tog vad de ville ha, vilket inte var litet. Tron de bekände sig till hade i sammanhanget ingen betydelse.

Varför maktens män väcker kvinnors begär är inte så svårt att förstå.

Människan är ett däggdjur och sexualiteten en fundamental drift, ett ofta bångstyrigt vilt vatten i hennes liv. Ju mer tyglade de sugande mörka virvlarna är av hennes kultur eller trosföreställningar, desto sinnrikare bryter de sig fram i hennes tillvaro i förklädd form.

En stark man i aktad position med obetvingliga ledaregenskaper är en exponent för potens även i psykofysisk bemärkelse. Det kan utlösa många drömmar hos kvinnor, lust både att underkasta sig och tämja, tämja denna falliska suveränitet med det mjuka skötets, det mörka inre rummets magiska makt.

Männen igen, som frestas att ta för sig mer och mer av dessa kvinnor som flockas kring dem, upplever säkert en berusande förstärkning av sin maskulinitet när dess sociala manifestationer - positionen, makten att bestämma - fylls på med rent biologisk bekräftelse.

Redan i en högst normal politisk eller annan organisatorisk miljö där makt utövas kan sådan här erotisk balett kring den mest karismatiske få många att tappa omdömet. Och då är det kanske inte så mycket att undra över om baletten urartar till rena snurren i en mycket sluten miljö där alla bekräftar och förstärker en snäv syn på världen och en extrem föreställning om ledarens ofelbarhet.

Politiska sekter kan vara nog så effektiva i sin makt att utplåna människors, särskilt unga människors, sunda förnuft och fylla dem med lidelse, inte bara med lidelse för en politisk sanning de tror sig ha uppdagat utan också med lidelse för sina ledare. Tänk bara på Baader-Meinhof.

Går vi över på de religiösa sekterna tillkommer ytterligare en omständighet som bidrar till den allt mer ohämmade atmosfären kring ledaren: i de religiösa sekterna är verkligheten effektivt avskuren samtidigt som den emotionella atmosfären är uppskruvad av den febriga övertygelsen.

I en sådan här exalterad emotionell miljö är det ganska lätt hänt att just unga människor tappar all känslomässig orientering inför den mängd olika sensationer församlingarnas karismatiska ledare lockar fram inom dem.

Författaren P O Enquist skildrade i sin bok om Lewi Pethrus skickligt hur påtaglig sexualnöden var bland kvinnorna i den nygrundade pingströrelsen och hur tungomålstalandet, "fallara" och "babblara", som kom över dessa, omisskännligt påminde om orgasm.

Jag kan väl föreställa mig hur starka dessa sammanblandningar av religiös och sexuell nöd kan bli i en liten sluten församling som den i Knutby, och hur effektivt en pastor som nått särställning ovanom andra går dessa blandade behov till mötes, särskilt som han samtidigt både är förbunden med Gud och man av kött och blod.

I denna flod av grumliga lidelser blev inte ens tanken att döda för att nå ett mål, tillfredsställa en åstundan, otänkbar. Den gick både att tänka och förverkliga.

I denna flod av grumliga lidelser blev inte ens tanken att döda för att nå ett mål otänkbar

Yrsa Stenius