Kulturprofilen lovade att han var bra på jämställdhet – fick 80 000 i bidrag
Vi tror gärna att självständighet och djärva tankar är vårt samhälles signum, vi hyllar fria konstnärer och intellektuella. Men ytterst få av dem är fria.
Mitt bestående minne av Svenska Akademiens sammanbrott blir inte sjaskigheten, den typen av uppträden är underhållande bara en stund, sedan blir de tjatiga, utan skönandarna som är kedjade i tiggeriets och ansökningarnas labyrinter.
Den så kallade Kulturprofilens ansökningar om stöd till sin Klubb är ett talande exempel. Kulturnämnden i Stockholms läns landsting satte upp fyra målområden för de kulturutövare som sökte bidrag. Områdena var demokrati, jämställdhet, jämlikhet mellan olika sociala och kulturella grupper samt tillgänglighet för funktionshindrade.
Den som sökte bidrag skulle alltså uppfylla dessa mål. Kulturprofilen och andra som sökte bidrag fyllde således efter bästa förmåga i blanketten så som bidragsgivaren förväntade:
Hans ansökan är en veritabel explosion av ord som bör falla landstingets kulturförvaltning i smaken. Demokrati. Dialog. Människor med varierande bakgrund. Olika identiteter.
Alla ska med. Inte en människa kommer undan i Kulturprofilens ansökan, du må vara man, kvinna, hetero– eller homosexuell, invandrare eller infödd, religiös eller ateist – Kulturprofilens Klubb inkluderar alla!
Även alla ord ska med. För verksamhetsåret 2017 finns bara fyra futtiga rader kvar på blanketten när Kulturprofilen är klar. Orden är så många, så ivriga att vara till lags, att de förlorar sin mening:
"Vårt måtto är att konst förädlas då skilda perspektiv förenas!"
Det är ironiskt att en av Sveriges mest aktade poeter, Katarina Frostenson som nu lämnat Svenska Akademien, var styrelseledamot i Klubben och medskyldig till detta snömos (som gav 80 000 kronor i bidrag från landstinget). Styrelsen bestod av henne och Kulturprofilen. En man och en kvinna. I så måtto uppfyllde Klubben otvetydigt ett av landstingets krav:
"...båda könen skall representeras i styrelser och andra beslutande organ..."
Kulturprofilens Klubb är nu stängd sedan han anklagats för decennier av sexuella trakasserier och övergrepp. Med det i tankarna blir det ironiskt att läsa vad som står i rutan för ”jämställdhet” i hans sista ansökan:
”Jämställdhet är en självklar del i såväl planering som genomförande.”
Kontrollerade någon alla dessa floskler? Att de hade förankring i verkliga livet?
Nja, Kristina Solberg, handläggare på landstingets kulturförvaltning, skriver i ett mejl till mig att kulturnämnden krävde att ”alla frågor var besvarade med en någorlunda relevant text”.
En ritual alltså. Ord som ska sägas för att de ska sägas.
Den som bestämmer kan få för sig att ändra liturgin. Nya tider, nya ord. Det är vad som skett i landstinget. Förra året införde kulturnämnden ”tvärperspektiv”.
– Det handlar om barn och unga och nationella minoriteter, säger Catharina Fogelström, avdelningschef för strategisk samordning.
Gissa om nya ansökningar framdeles kommer att betona hur viktiga minoriteterna är, gissa om...
Vänta.
Jag hör något! Det är något som rasslar och jämrar!
Jaha, det är bara kulturens andar som rycker i kedjorna.
Det här är Peter Kadhammar