Förslaget om minskad mängdrabatt skrotades plötsligt
Det sägs att politik är det möjligas konst.
Givetvis är någonting lurt då justitieminister Gunnar Strömmer plötsligt lyssnar på remissinstanser och sänker ett förslag om hårdare tag.
Avskaffande av dagens system med straffrabatter.
Det är ett av de viktigaste inslagen i Tidöpartiernas dystopiska (och mindre begåvade) vision att göra Sverige till det land i Europa som har störst fängelsepopulation, näst efter Ryssland och Turkiet.
Mot den bakgrunden var det möjligen en smula förvånande att Strömmer på Facebook i går meddelade att regeringen inte går vidare med den så kallade flerbrottsutredningen.
Utredningen, ledd av Anders Perklev, justitieråd i Högsta domstolen och tidigare bland annat riksåklagare, föreslog ett antal lagändringar för att skärpa straffen för personer som vid samma tillfälle döms för flera brott.
Justitieministern har för all del rätt i att remissinstanser har suckat över dessa förslag.
Men klagomål från experter brukar inte hindra Strömmer. Ta bara de aktuella säkerhetszonerna, som är på väg mot riksdag och votering trots skarp kritik från viktiga instanser.
Och lika sant som att det finns remissinstanser som är skeptiska mot förslaget, finns också tungviktare som gör tumme upp. Exempelvis Säpo.
Att skrota en utredning tillsatt av en socialdemokratisk regering är nu under normala omständigheter ingen som helst prestigeförlust för en högerregering.
Men till saken hör att Morgan Johansson, den dåvarande justitieministern, pressades att göra någonting åt straffreduktionen av bland annat Moderaterna, som lade ett antal så kallade tillkännagivanden om saken i riksdagen.
Att straffrabatter kan väcka anstöt är fullt begripligt. Att invändningarna mot nuvarande ordning på ledarsidor och i sociala medier går upp i falsett är inte heller svårt att förstå.
Men en sak som glöms i debatten är att i princip alla länder i västvärlden har olika varianter av detta system. Ytterst handlar det om att systemet inte ska braka samman under lagföringar.
Exempelvis USA har löst det här problemet med en annan konstruktion. Plea bargain, en uppgörelse med åklagaren, erkänn brottet och få lägre straff.
Det finns med andra ord vettiga skäl till nuvarande svenska system.
Och Hovrätten för Västra Sverige, en av remissinstanserna som gjorde tumme ner, sammanfattade klokt problemet med flerbrottsutredningen:
”Förslaget kan leda till en markant ökad repressionsnivå som inte står i proportion till utredningens beskrivning av behoven av en reform”.
De här bistra orden behöver förklaras. Normalt motiveras straffskärpningar med att en viss brottslighet har ökat eller att det finns anledning att markera allvaret eller att brottsoffrets upprättelse kräver hårdare tag.
Den här gången ersattes vettiga anledningar i direktiven till utredningen med flum om att ”den nuvarande ordningen kan ifrågasättas”.
Visst, gaphalsar på twitter saknas inte, inte heller populistiska politiker, men förekomsten av jobbiga existenser är i sig inte goda skäl till att bura in människor betydligt längre tid än vad som i dag är fallet.
Det var således klokt av justitieministern att slänga eländet i papperskorgen.
Men vi som är så dammiga att vi föredrar intelligent kriminalpolitik framför enfaldig, har ingen större anledning att känna glädje.
Strömmer & co har nämligen någonting annat i bakfickan. De inväntar resultatet av en utredning som tillsattes i somras.
Den innehåller för all del en del goda föresatser, hela straffrätten ska ses över, ett helhetsgrepp behövs onekligen.
Men även mängdrabatten ingår – och Tidöpartierna vill gå ännu längre än den förra regeringen.
En sista sak:
Justitieministern har tidigare varit kallsinnig till Kriminalvårdens alla nödrop om de stora svårigheterna med att bygga ut i den takt som alla straffrättsreformer kräver.
Nu får denna myndighet plötsligt en andningspaus.
Strömmer kan sträcka ut denna hjälpande hand utan att förlora ansiktet genom att plötsligt börja hänvisa till kritiska remissinstanser.
Så sänks ett sosseförslag, i grunden initierat av högern, samtidigt som någonting ännu mer långtgående lurar runt hörnet.
Politik är snarare det omöjligas konst.