Utspelet om statslöshet är dumhet på helt ny nivå
Moderna svenska politiker har satt en ära i att montera ner all form av anständighet.
Men att regeringen nu utmanar FN:s uttalade vilja att utrota statslöshet såg jag inte komma.
Sedan Tidöpartierna tog över makten har människor till vänster älskat att förfasa sig över att rättsstaten är i fritt fall.
Glömt är att även den förra regeringen lämnade betydande bidrag till denna utveckling.
Dystopi övergick i verklighet då det exempelvis blev tillåtet att avlyssna människor utan brottsmisstanke.
Visst, än så länge får verktyget bara användas mot människor som rör sig i kriminella gängkretsar, men lagar av detta slag tenderar att ha en ändamålsglidning och förr eller senare kommer tillämpningsområdet att utvidgas.
Den nya regeringens ansträngningar för att slå den förra på detta område är emellertid rejält tilltagna.
Så sent som i går fick justitieminister Gunnar Strömmer luft och vädrade en framtidsvision om ett gott samhälle där det är möjligt att säga upp människors medborgarskap även om de inte är medborgare i annat land.
Det vill säga, att kunna göra folk statslösa.
Den som intresserar sig för internationell juridik suckar eventuellt att detta inte är mycket att göra väsen av. Folkrätten erbjuder vissa möjligheter till en sådan ordning, och det är de möjligheterna justitieministern tänker högt om.
Icke desto mindre finns utrymme för en och annan fråga. Som varför den svenska regeringen nu utmanar FN:s flyktingorgan UNHCR:s ambitiösa mål att utrota statslösheten till 2024, ett mål FN:s generalförsamling ställer sig bakom.
Skälet till att denna kamp förs är att det är ett helvete att hamna i det limbo som statslöshet innebär. Det kan bli svårt att få tillgång till grundläggande rättigheter som utbildning, sjukvård och rörelsefrihet.
Kanske kan den som saknar medborgarskap inte ens öppna bankkonto eller köpa hus.
Det är inte för intet som Sverige har ratificerat 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet.
Noterbart i sammanhanget är också att det inte finns ett ord om Strömmers utspel i direktivet till den grundlagsutredning om bland annat återkallande av medborgarskap som tillsattes av Tidöpartierna i somras.
Där är utgångspunkten att det svenska passet endast ska kunna ryka om personen även är medborgare i ett annat land.
Så varför kommer detta nu?
Justitieministern uttalade sig för Ekot efter att Sverigedemokraternas partisekreterare fått feeling och sagt att det ska gå att göra människor statslösa om ”de är en fara för samhället”.
Strömmer tvingades med andra ord ut för att parera och förtydliga och hänvisa till det folkrättsliga utrymmet, möjligen eftersom var och varannan muslim, feminist och bög i den sverigedemokratiska föreställningsvärlden är en fara för samhället.
Uttalandet väckte i sin tur uppståndelse. Liberalerna, ett snabbt förtvinande parti som har inriktat sig på att behålla de 6–8 socialliberaler som ännu finns kvar i landet och som i övrigt får förlita sig på moderata stödröster, satte kaffet i vrångstrupen.
”Sinnessjukt”, skrev Liberala ungdomsförbundets ordförande Erik Berg. ”Det här hör inte hemma i en anständig demokrati”, röt riksdagsledamot Anna Starbrink.
Och partiledare Johan Pehrson suckade djupt och fick på plattformen formerly known as twitter ur sig att ”Liberalerna är inte för att göra människor statslösa.”
Ursäkta, Pehrson, vad babblar du om? Du sitter i regeringen. Försök stoppa eländet i stället för att twittra meningslösheter.
Det möjligen värsta med tanken på statslöshet är att det är en komplett meningslös åtgärd. De drabbade blir ju kvar i Sverige. Till vilket land ska det gå att utvisa dem?
I stället bor de kvar här, levande i utanförskap och med en uppenbart förhöjd risk för kriminalitet.
Detta för att hålla en gapig opinion på gott humör.
Jag har varit med ett tag i livet. Det enda som numera på allvar provocerar mig är enfald.
Och detta är så enfaldigt att jag bara vill dra ett täcke över huvudet och sova bort resten av mitt liv.