Det är i kris man prövas – och vår regering höll inte
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En regerings främsta uppgift måste ju vara att värna om medborgarna, att skydda dem till varje pris. Det är ju det yttersta skälet till att samhällen över huvud taget existerar, att man betalar skatt.
Men efter jordbävningskatastrofen kan man inte vara mer än väldigt tveksam till hur saker skötts. Ingen i regeringen begrep vad som hänt. Laila Freivalds gick på teater, andra orkade inte komma in från julledigheten. Detta trots att den svenska ambassaden i Thailand redan slagit larm.
I stället skulle reseföretagsmänniskor (!) ta hand om chockade människor. Självklart klarade de inte av detta. Folk som varit på Sri Lanka berättar om fullständigt kaos. Resenärer fick rådet att gå till ett hotell vid stranden och stanna där, trots risken för fler vågor. Några stackars turistguider kan knappast greppa situationen vid en gigantisk katastrof. De är ju själv drabbade.
Varför tänkte inte regeringen omedelbart på evakuering? Varför satte man inte in alla tänkbara resurser? Varför bad man inte om hjälp?
Finland, England och Italien reagerade ju med ryggmärgen.
På Sri Lanka körde bilar omkring redan dagen efter katastrofen och letade britter bland alla hotell och vandrarhem för vidare transport hem.
Men när två ovetande svenskar råkade komma till Sri Lanka efter katastrofen, så fick de rådet av svenska ambassaden att det var okej att semestra i landet bara de åkte norrut.
I Thailand tar drabbade svenskar hand om föräldralösa barn och hjälper dem hem. Två informatörer har satt upp en webbsida för folk som söker sina anhöriga, andra frivilliga gör sitt bästa för att hjälpa till. Självklart måste alla som kan hjälpa till vid en katastrof av denna dimension, UD kan inte vara överallt.
Men varför fanns det länge fler journalister än UD-folk på plats?
Skadade svenskar riskerar att dö av infektioner eftersom regeringen inte tryckt på den röda knappen för att få hem dem. Det är både en skam och skandal.
Självklart finns det en förnekelsespärr hos alla när det gäller något sådant här oerhört. Man vill inte tro på att det är sant. Och här i Sverige är vi så invaggade i trygghet att vi knappt tror på att katastrofer och ondska kan drabba oss.
Men det är regeringens uppgift att visa handlingskraft i svåra tider.
Det spelar ingen roll hur mycket Göran Persson och Laila Freivalds är eftertänksamma, ödmjuka och talar om att de ska lära sig av misstagen.
Det är i krislägen som människor prövas, det är då man verkligen ser vad de går för. Sveriges regering kan självklart inte råda över naturkatastrofer men hur ska man kunna lita på dem om de inte gör allt för sina medborgare i nöd? Vad finns det då för mening med den?