Hur kan Stockholms stad medverka till att lura äldre?
Äldre blir lurade på Hötorget i Stockholm.
En 94-årig man fick betala 13 000 kronor för ett knippe morötter.
Varför har det fått hålla på?
För några veckor sen passerade jag Hötorget och tänkte: hur kan det här bara fortgå? År efter år?
Det är Stockholms stad som äger frågan om torghandel. Man hyr en plats av dem årsvis och det finns vissa regler.
Därför är det fullständigt obegripligt varför situationen på Hötorget har fått utvecklas som den har gjort och varför ingen ingripit mot det.
Sen lång tid tillbaka finns varningar utlagda på olika forum. Till exempel om en 88-årig dam som blev avlurad 3 200 kronor när hon skulle köpa lingon.
När polisen till slut gick ut i veckan med att de agerat mot vissa av handlarna gav de ännu värre exempel: ”en 94-årig man som efter ett läkarbesök vid Hötorget passade på att köpa ett knippe morötter. Hans anhöriga upptäckte senare att torghandlaren dragit drygt 13 000 kronor från kontot”.
Det bara strömmar in rapporter om hur äldre blir lurade av bedragare på olika sätt. Polisen på Södermalm i Stockholm varnar för måstricket, där tjuven kommer fram till sitt offer och påstår att den fått fågelbajs på ryggen. När detta sen ska torkas bort öppnas i stället låset på offrets guldhalsband.
I många fall är det numera vår rädsla för att bli lurade som är tjuvarnas bästa vän. De tar kontakt för att ”hjälpa till” efter ett påstått bedrägeri.
De ringer och säger att ditt id-kort blivit kapat. Du uppmanas att trycka en etta och fyrkant och ”hamnar hos ett callcenter bemannat med bedragare”, enligt en artikel i Aftonbladet.
En säkerhetskvinna på Telenor säger:
”Bedragarna närmar sig mer och mer vår verklighet, vilket gör det svårare och svårare att upptäcka de här bedrägerierna”.
Jag tror att jag förstår vad hon menar. Det är en sak att få ett jättekonstigt mejl från fjärran land, där någon påstår att du vunnit ett antal miljoner och måste kontakta dem genast.
Något helt annat att vilja köpa några fina hallon och vid hemkomsten upptäcka att de kostat tio gånger mer än det var sagt.
Det är genom att analysera hur äldre tänker och agerar som bedragarna hittar sina brottsmetoder.
Jag har själv betalat för mycket till skrupelfria handlare på Hötorget. Det beror på att jag drabbas av skam och tycker att det är mitt fel att jag har låtit mig luras.
En 80-åring som blev avlurad 2 000 kronor när han skulle köpa en bunt sparris säger till DN: ”Jag var slarvig, jag borde förstås ha kollat summan”.
Nu sägs det att bedragarna försvunnit från Hötorget. Och det finns massor av ärliga torghandlare runt om i Stockholm och i resten av landet som inte luras.
Men det jag undrar över är hur kommunpolitikerna tänkt när hundratals anmälningar kommit in mot skojarna på Hötorget, och de inte har agerat. Hur kan Stockholms stad medverka till att lura äldre?
Bedrägerier mot äldre är en vidrig verksamhet som kan vara svår att göra något åt. Det minsta man kan begära är att de åtminstone inte sker inom verksamhet som kommunen har kontroll över.
- På två år har bedrägeribrotten mot äldre fördubblats och offren blir allt äldre. På bara ett år har snittåldern för dem som utsatts för telefonbedrägerier ökat från 70 till 76 år. (Källa: Senioren).
- Just nu varnar flera aktörer för falska sms som sprider virus. Det är de bedrägerier som jag själv har svårast att avslöja. Klicka inte på länkar i sms är uppmaningen. Men ibland gör man det utan att tänka.
- Finansinspektionen föreslår att bank-id och andra privata e-legitimationer sätts under statlig tillsyn. En sådan samhällsviktig tjänst måste skyddas bättre, säger Erik Thedéen, generaldirektör för FI.