Man som spred känsliga uppgifter om försvaret frias
En man som spridit känsliga uppgifter om Sveriges försvarsanläggningar frias.
Orsaken till att hovrätten river upp det långa fängelsestraffet: Lagen är från stenåldern.
Mannen drev ett nätforum där detaljerade uppgifter om ett antal av Sveriges viktigaste försvarsanläggningar publicerades.
”Vittnet FM063” berättade i rätten att anläggningarna är så skyddsvärda att inte ens personal inom försvaret har den helhetsbild som uppgifterna utgjorde tillsammans.
Försvarsmakten anser också att det skulle leda till ett ”synnerligt men för Sveriges säkerhet” om informationen på forumet kom till vissa andra länders kännedom.
Det är den allvarligaste av de fem nivåer som används vid bedömningar av detta slag.
Mot denna bakgrund är det inte överraskande att Göteborgs tingsrätt bedömde det hela som ”allvarlig brottslighet” och dömde mannen till tre år och sex månaders fängelse för grov obehörig befattning med hemlig uppgift.
Mer förvånande är domen från Hovrätten för västra Sverige.
Inte för att den är svag, såvitt jag kan se bygger den på ett oklanderligt resonemang, utan för vad juristerna upptäckte då de tittade närmare på lagen och dess förarbeten.
Viktigt i sammanhanget är att de uppgifter som lades ut på forumet var för sig är offentliga. Men sammanställd kan informationen vara så känslig att den övergår till att vara hemlig.
De aktuella paragraferna bygger på spioneribrottet och handlar om att handskas med uppgifter av ”hemlig natur”.
Vad betyder då hemlig natur? Hovrätten djupdyker i juridiken och hittar ett förarbete från 1944.
Året då de allierade landsteg i Normandie, Island deklarerade sig självständigt från Danmark och sol- och våraren Gustaf Raskenstam dömdes till straffarbete för bedrägerier.
Med arkeologiska fynd som grund drar hovrätten slutsatsen att ett hanterande av känsligt material kan vara olagligt om det handlar om att vara främmande makt behjälplig, men inte om sådant motiv saknas.
Det här är av betydelse. Den åtalade agerade inte på uppdrag av Moskva eller Peking. Han är en nörd, överintresserad av militärfrågor, ont uppsåt saknades.
Sedan vandrar domarna vidare nerför gårdagens stigar och hittar ett förarbete från 1975. Det året petades det i lagen och vissa gärningar avkriminaliserades.
Justitiekanslern och Lagrådet varnade den gången bekymrat:
Det finns åtskilliga uppgifter om försvaret som var för sig är av begränsat intresse men som sammantagna kan skada Sverige.
Regeringen fnös dock och ansåg att riskerna ”synes i praktiken vara så osannolika att man kan bortse från dem”.
Inte heller riksdagen hade några invändningar.
49 år senare konstaterar domstolen med en mild suck att åtalet inte håller.
Hovrätten påpekar att lagen stiftades i en tid då möjligheter att sprida information via internet saknades, men att det inte påverkar juridiken.
Paragraferna och deras förarbeten ser ut som de gör och det är vad en domstol har att förhålla sig till.
Mot det finns inget att invända. Om domare plötsligt började strunta i hur lagen är konstruerad skulle rättsstaten snart vara ett minne blott.
Med det sagt har lagstiftaren ett arbete att göra.
Dagen efter Trumps valseger meddelar statsminister Ulf Kristersson på goda grunder att Europa måste bereda sig för att ta ett större ansvar för Ukraina.
Sverige har en lynnig och aggressiv stormakt i sin närhet och utöver Ryssland utgör Kina och Iran hot på olika sätt.
I en orolig samtid är dessa inte länder som med några enkla googlingar ska kunna komma över känslig information bara för att lagen ser ut som den gör.
Jag kan för övrigt tänka mig att Nato kan ha synpunkter på domen och de signaler den skickar ut.
Försvarsminister Pål Jonsson och justitieminister Gunnar Strömmer, ni har all anledning att läsa hovrättens domskäl.
Lagen behöver moderniseras.
Det här är Oisín Cantwell