Persson, sluta med lyxskorporna från NK
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I anledning av rötmånadsdebatten om statsminister Göran Perssons livsstil och det sätt på vilken den måhända avviker från hans socialdemokratiska företrädares vanor och böjelser vill jag meddela att Persson i varje fall har en sak gemensam med Tage Erlander.
Båda beundrar eller beundrade Jussi Björling. Kanske har de ytterligare en sak gemensam: till annan musik tenderar de att somna.
I varje fall skriver Tage Erlander i sin dagbok 1952 att han var glad att han verkligen gick på Jussi Björlings konsert i Konserthuset i Stockholm och att han utan svårighet höll sig vaken genom hela programmet, vilket i allmänhet inte lyckades honom på konserter.
Göran Persson har i flera sammanhang uttryckt sin beundran för Jussi Björling. I övrigt är musik inte riktigt hans bord om jag får tro en uppgift från hans nyblivna hustru som hon lämnade vid ett privat samtal för något halvår sedan.
Vad ska vi dra för slutsats av denna överraskande likhet?
Inte vet jag. Förmodligen säger den mer om Jussi Björling än om de två statsministrarna. Björling ägde förmågan att med sin sång appellera både till musikens eliter och till andra människor som normalt inte var speciellt intresserade av klassisk musik.
Men för all del, kanske Erlander och Persson förenas av en gammal socialdemokratisk devis: "Endast det bästa är gott nog åt folket." Som demokratiskt valda ledare för landets största och mest demokratiska parti misstar de sig inte på vad som är riktigt, riktigt bra. Och det vill de gärna ha.
Tage Erlander levde förvisso oerhört anspråkslöst jämfört med premiärministrar på den europeiska kontinenten under hans epok.
Erlander var som människotyp inte den glupande, expansiva, pykniska sorten utan en lätt misantropisk intellektuell med föga krav på det materiella. Att trona på Harpsund låg helt enkelt inte i hans natur, låt vara att han motvilligt lärde sig trivas där. Till Erlanders förhållningssätt bidrog också en egalitär tidsanda som sedan har tunnats ut under de två senaste decenniernas gång.
Likväl, Tage Erlander kom som statsminister i beröring med mycket av det "samhällets goda" som traditionellt brukar vara eliternas tillgångar. Mycket kom han att uppskatta och även tillägna sig: Han gick så ofta han kunde på teaterpremiärer, på konstutställningar, på restaurang. Han läste mycket nyutkommen skönlitteratur.
Nog lade han sig till med en livsstil som den välbärgade borgerligheten alltid uppskattat. Den är så mycket lättare för oss att acceptera än Perssons något vräkiga därför att den enligt tidens sed i huvudsak var kulturell.
Olof Palme hade fått tillräckligt av herrgårdsliv under sin ungdom och var extremt ointresserad av flärd och materiella ting överhuvudtaget. Det sist nämnda gäller också Ingvar Carlsson. Om dem skulle jag vilja hävda att deras livsstil i sin anspråkslöshet avvek från det sätt att leva och föra sig som började bli förhärskande i den socialdemokratiska societeten i samhället i stort, där många med stigande ålder, status och intäkter hade upptäckt "borgerlighetens diskreta charm". Med det menar jag att de tenderade att anpassa sina önskningar och behag efter det som var gångbart i samhällets eliter eftersom de tillhörde en sådan.
Sedd i denna belysning är Göran Perssons val av livsstil inte avvikande utan en logisk fortsättning på en lång trend, ytterst betingad av att värderingar har förändrats i ett gränslöst Europa samt i takt med att det finns så mycket rikedom i Sverige, ojämnt fördelad men mycket.
Göran Persson vet att uppskatta det som är fint inom många sådana områden som förut varit en förmögen borgerlighets privilegium att få ägna sig åt, konst till exempel. Han har större aptit på att äga än sina föregångare, något som också är signifikativt för vår tid, och sannolikt också ett större sug efter social revansch. Vem kan förmena honom rätten att ägna sig åt det han tycker om de stunder han inte är fjättrad vid sitt ämbete.
Fast de där kardemummaskorporna från NK tycker jag han ska sluta med. De kan aldrig vara hälsosamma.