Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

”De verkar ha stått emot alla stolligheter”

Rättsmedicinalverket kallade i dag till presskonferens för att prata om en av vår tids mest infekterade frågor, medicinsk åldersbedömning av barn.

Folk som vet vad de talar om redogjorde kunnigt, vilket dessvärre inte kommer att påverka den alarmistiska debatten i någon större utsträckning.

Det var varmt och kvavt och RMV:s generaldirektör Monica Rodrigo inledde med att prata om myndighetens verksamhet: den tillhör rättsväsendet och arbetar primärt på uppdrag av polisen, åklagare och domstolar.

Identiteter fastställdes efter tsunamin, viktiga insatser har gjorts efter flygolyckor och terrordåd och sedan var det dags för projektledare Ann Lemne att komma till saken.

Saken i detta fall är att verket i början på maj fick regeringens uppdrag att "skyndsamt" börja utföra medicinska åldersbedömningar i asylärenden och utveckla förmågan i brottmål.
Att stressa fram metoder som kan avgöra en människas liv låter vanskligt, men såväl Lemne som rättsläkaren Elias Palm, som halvägs genom presskonferens tog över redogörelsen, gjorde ett kompetent och seriöst intryck.

Insatserna som behövs i brottmål stökades snabbt undan. 15, 18 och 21 är avgörande åldrar. Åldersbedömningar kan avgöra allt från om personen ens är straffmyndig till om det går att döma till livstids fängelse.

Sedan var det dags att prata om asylärendena. Journalisterna drack smoothies som myndigheten bjöd på, lyssnade och antecknade.

Så här går processen till:

När barnet söker asyl registrerar Migrationsverket den ålder som det har uppgett. Men om handläggaren hyser tvivel om sanningshalten – det är inte ovanligt att asylsökande saknar papper som styrker påståendena – så informeras personen om att det går att göra en medicinsk åldersbedömning.

För att en sådan ska ske måste den unge ge sitt samtycke, men att vägra är knappast någonting som kommer att gynna hen i den fortsatta asylprocessen.
De två experterna var noggranna med att påpeka att det inte finns någon metod att exakt bestämma en människas ålder. Det finns ingenting specifikt som händer i kroppen på 18-årsdagen. Myndighetsdagen är en juridisk gräns och har ingenting med biologi att göra.

Med det sagt så går det att göra kvalificerade uppskattningar. Och myndigheten har valt två metoder. Den ena är att ta bilder med magnetkamera av knäleden.

Forskning visar att denna kroppsdel når full mognad hos många först vid ungefär 28 års ålder, och även om det finns exempel på människor som är färdigutvecklade före 18 års ålder så är det sällsynt.

Men som med alla andra metoder finns det brister. Inte minst socio-ekonomiska förhållanden har betydelse. Fick du ordentligt med mat under uppväxten? Tvingades du börja arbeta fysiskt vid åtta års ålder?

Detta är inte oväsentligt. Många av de asylsökande barnen har fått en tuff start i livet. Det påverkar även kroppens utveckling.

Därför ska undersökningen kompletteras med en undersökning av visdomständernas rotspetsar. 

Mina visdomständer var färdigväxta vid 17 och är av detta och viktigare skäl glad över att jag inte längre är i den åldern och på flykt för mitt liv.
Båda dessa undersökningar ska glädjande nog utföras av två av varandra oberoende aktörer innan rättsläkare utfärdar ett utlåtande som lämnas till Migrationsverket.

För oss som ännu är så hopplösa att vi värnar rättssäkerheten går det att ha invändningar, men mitt spontana intryck av dagens presskonferens är att RMV försöker göra det bästa möjliga av situationen.

Glädjande är att myndigheten verkar ha stått emot alla stolligheter som har framförts i debatten. Det är i och för sig kvalificerade tjänstemäns skyldighet att inte ta intryck av tokigheter, men även experter är människor och människor är påverkbara.

Efter en snabbarkeologisk undersökning hittar jag fynd av denna debatt redan i oktober 2014, då gästskribenten Merit Wager på Svenska Dagbladets ledarsida slog larm om att en dansk undersökning visade att 51 procent av undersökta ensamkommande flyktingbarn som sagt sig vara minderåriga visat sig ha fyllt 18.

Att dessa tester gjordes först då en misstanke uppkommit om att påståendena var felaktiga och att det därför inte var konstigt att utfallet blev högt var inget som bekymrade skribenten.

Naturligtvis fanns inte heller anledning att hoppas på att texten skulle handla om det riktigt intressanta, nämligen att antagandena i hälften av fallen inte stämde. En påminnelse så god som någon om hur hopplöst det är att avgöra om en person är 18 eller 21.

Så här har debatten fortgått. Det är inte svårt att hitta exempel på ledarskribenter och debattörer som försåtligt glider fram och tillbaka mellan asylansökningar och misstänkta brott och utan imponerande underlag kommer fram till att människor i stor utsträckning ljuger om åldern för att få gräddfil in i Sverige eller komma undan kriminalitet.
Sanningen är att vi inte vet och aldrig kommer att få veta hur många som uppger felaktigt födelseår. Och den som säger fel är inte nödvändigtvis en lögnare. Jag har en person i min bekantskapskrets som inte vet riktigt hur gammal den är.

Migrationsverkets egna siffror är möjligen en indikation. Fram till och med den 22 juni hade i år 1 347 ensamkommande barn kommit till Sverige. Och historiskt har myndigheten skrivit upp åldern i fem till åtta procent av fallen.

Om vi utgår från åtta procent så kommer 108 av första halvårets asylsökande få åldern ändrad. Det utgör 0,012 promille av nationens befolkning.

Och innan ni slänger er på mejlen för att upplysa mig om att betydligt fler flyktingar anlände förra året: det är fortfarande en mycket liten andel av befolkningen,

Det är sannerligen inte bra att vuxna placeras med barn på HVB-hem eller går i skola med minderåriga.

Med det sagt finns det en anmärkningsvärd diskrepans mellan å ena sidan tonläget hos vissa debattörer och å andra sidan problemets egentliga storlek.

Det flyr de från – och så många får stanna i
Sverige