Säger våra sköten något om tiden vi lever i?
Vi ska inte hålla saker inne, visst är det så? Vi ska säga högt vad vi tänker på, släppa det fritt. Vi mår bättre då, blir mer harmoniska människor. Lättat sinne, sol inne.
Jag ska simma i dag.
Det låter som ingenting och det är det. Om man bortser från det faktum att jag hållit mig borta från min älskade simning i något år eller så därför att jag räds kalla främmande pölar på golvet och än mer det främmande håret däri.
Men i dag ska jag simma, jag ska bada, jag ska kliva baklänges nerför stegen eftersom jag har självförtroende nog att skriva i stor tidning men inte fullgod självkänsla att dykstarta. Man ska inte tro att man är något och om man inte fixar vändningarna så ska man inte dyka som Olympiska spelen men vända sig som om man svänger en kundvagn på Ullared.
Jag kanske borde sluta tro att någon bryr sig om hur jag badar.
Jag ska simma i dag.
Jag ska simma med en kompis som jag känt i tio år men som jag aldrig sett naken, för varför skulle jag gjort det? Men vad värre är: hon har inte sett mig naken.
Vi ska ses klockan 14, jag hinner inte tidigare eftersom jag måste rafsa bort den ludna dekadensen som täcker stora delar av min kropp.
Frågan jag kommer tillbaka till gång på gång är den om vad vårt könshår säger om oss. Könshår eller bristen på det. Volymen, formen, mängden, längden
Jag är säker på att hur vi ansar våra hemliga veck säger något om oss men jag vet inte vad.
Säger våra sköten något om tiden vi lever i? Är en fyllig buske ett tecken på att inflationen gjort att vi sparar in på rakhyvlar? Är en riklig muff ett sätt att hålla värmen när elen är rekorddyr?Är en eftersatt bäver att betrakta som en uppgivenhet inför klimatfrågan, har vi hår på vårt könsområde för att det är krig i vårt närområde?
I sommar har jag sett dem överallt: nybyggda hytter vid landets badplatser. Det är ont om nakenhet i samhället och nu blir det än mer sällsynt därför att folk inte vågar smussla trosbyte under handduken.
Jag blir lite ledsen men kan inte riktigt identifiera vad ledsenheten bottnar i.
Om du simmar i dag, sänk blicken och betrakta din grannes kön. Om det är slätt som ett museigolv: vet att hon kommer att klara vintern. Det är din ludna vän med noppiga trosor som du ska bjuda på lunch nästa gång.
Jag skriver mig landningsbanan fram med presentationen av den nya regeringen på teven, och till ljudet av nationellt tiggeriförbud, minskad invandring och begränsade rättigheter i asylprocessen så väljer jag att skriva om fitthår i skuggan av vad som ska komma att bli fyra fittår.