Tiggarna är en skam för EU, Rumänien - och för oss alla
De rumänska tiggarna är ett blödande sår. Inte bara här utan i hela Europa.
Det är fullständigt obegripligt att EU låter det pågå. Var finns musklerna?
I stort sett i varje samhälle i Sverige, och resten av EU, sitter det rumänska romska tiggare och ber om pengar. De utför ingenting, de sitter där med en pappmugg och ber om hjälp för att klara sin egen och sin familjs fortlevnad.
Det är ett enormt fattigdomsbevis för Rumänien, för EU och för oss alla. Vi borde samfällt skämmas. Ingen borde behöva tycka att det är bättre att sitta på Västerås gator under vintern och tigga pengar än att vara hemma hos sina barn.
Rumänien blev medlem i EU 2007. Fjorton år tidigare reglerade EU:s stats- och regeringschefer vad som krävs av ett land som vill bli eller är medlem i unionen. Enligt de så kallade Köpenhamnskriterierna är det bland annat respekt för mänskliga rättigheter, en fungerande rättsstat och skydd för nationella minoriteter.
Rumänien visste alltså, dessutom i mycket god tid, vad som krävdes av dem när de blev medlemmar i EU. Men de struntar i det.
Officiellt bor omkring 600 000 romer i Rumänien. I verkligheten antas de vara mellan 1,5 och 2,5 miljoner. Det finns bevis för att romer bott i landet sedan 1365.
Men de behandlas mycket, mycket illa. Fördrivningar förekommer, de nekas i de flesta fall ID-kort och lever därmed utanför samhället. Amnesty kritiserade redan 2010 Rumänien för rassegregation.
För många rumänska romer är det mer attraktivt att tigga på gatorna utomlands än att leva i misären hemma. Det är en internationell praktskandal som ansvariga politiker väljer att strunta i.
EU:s flathet är upprörande. Ett medlemsland vägrar att uppfylla grundläggande kriterier, mänskliga rättigheter och respekt för minoriteter, för att vara med i EU men unionen höjer inte ens rösten.
Ta från dem röster i ministerrådet, dra in ekonomiskt stöd, porta de rumänska ledamöterna i EU-parlamentet. Det är säkert jättedåliga förslag men uppenbarligen måste man tala mycket tydligt och med mycket hög röst för att Rumänien ska förstå.
Men kan en ändring vara på gång? För en vecka sedan valdes oväntat liberalen Klaus Iohannis till ny president i Rumänien med 55 procent av rösterna bakom sig.
Presidentämbetet är visserligen i hög grad ceremoniellt men han har lovat bekämpa korruptionen och säkra rättsväsendets oberoende. Iohannis tillhör dessutom en av landets många minoriteter, i hans fall den tyska.
Men kanske är det att hoppas på för mycket.
5 saker att hålla koll på i veckan
Hur var det nu med vinstförbudet?
Den som vill veta mer om hur regeringen ser på förbud på vinster i välfärden får antingen vänta på direktiven till de sju utredningarna de kommit överens med Vänsterpartiet om att göra. Eller gå till SNS på onsdag där civilminister Ardalan Shekarabi (S) ska lägga ut texten.
Första MP-träffen som regeringsparti
På Miljöpartiets kommundagar i Karlstad kommande helg ska valutvärderingen presenteras. Det är också den första större samlingen sedan MP blev regeringsparti. Vad tycker gräsrötterna om ledningens insatser under förhandlingarna med (S)? Det lär vi bli varse.
Generalstrejk väntar i Grekland
Missnöjet med den hårda åtstramningspolitiken är enorm i demokratins vagga. Till torsdag är det utlyst generalstrejk. Med en arbetslöshet på 26,7 procent är det mer än förståeligt. Att det kostar att länge leva över sina tillgångar har landet fått lära sig den hårda vägen.
Byte i SDU-toppen?
Ordförande Gustav Kasselstrand, som står för en mer nationell linje än moderpartiets, utmanas av Henrik Vinge som är Jimmie Åkessons och Mattias Karlssons pressekreterare. En intressant strid mellan partiets traditionalister och de som vill klä budskapet i en mer tilltalande dräkt.
Ödesdag för regeringen
Nästa onsdag får regeringen veta, fick de igenom sina budgetramar eller inte? Då genomförs den avgörande omröstningen i riksdagen och fram till dess lär finansminister Magdalena Andersson (S) bita på naglarna. Sverigedemokraterna avgör om det blir framgång eller misslyckande.