Anna Lindh var en av få riktiga inspirationskällor
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Klockan är nio på lördagskvällen och jag har precis kommit hem från kulturkvällen som hölls till Anna Lindhs minne. Vilken show! Vilket drag! Jag både rös, grät och skrattade.
(Jag skrattade särskilt när drottningen nästan fick en blomsterbukett i huvudet.)
Det var en kväll för engagemang och framtidstro, och ta mig tusan om jag inte känner mig stärkt. Särskilt efter alla nummer som väckte eftertanke. Och nog är det tur att Anna Lindh ändå fanns här ett tag.
För trots att det aldrig funnits så många kända människor som nu så finns det få förebilder. Sådana som inspirerar andra att bli bättre människor och visar att det som ser omöjligt ut faktiskt går att genomföra.
Eller måhända finns de där ute, inspirationskällorna men de lyfts bara inte fram. Det är viktigare om någon visar brösten i en herrtidning eller slåss på en fest. Godhet, generositet och ärlighet ligger långt nere på listan över åtråvärda egenskaper. Listig och utrustad med vassa armbågar ska människan vara. Inte snäll och absolut inte engagerad för det är så jobbigt. Märklig är den värld vi lever i.
Men Anna Lindh var en bra förebild, hon skänkte hopp och inspirerade, visade att man inte behöver tappa bort sig själv, inte ens om man är utrikesminister.
Framför allt så var hon kvinnlig förebild.
Det finns få av dem, blir de inte bortmanövrerade deporteras de till Brasilien. Ändå är det så oändligt viktigt att de finns, de man kan tänka på när man är rädd eller nervös inför något och sedan säga till sig själv: Om hon klarar allt det där borde jag faktiskt kunna genomföra detta.
Så var det med Anna Lindh. Bara genom att finnas till skänkte hon styrka och inspiration till så många. Det är livsverk som heter duga.
Ett år har gått sedan hon dog men hennes eftermäle är gott och mäktigt. Visst, det är lätt att idealisera någon som gått bort, väva myter och brodera, men Anna Lindh är faktiskt värd alla lovord.
Det är som Mona Sahlin och Margot Wallström skrev i en debattartikel, hon var beviset på att en person kan förändra världen.
Inte på ett pretentiöst eller märkvärdigt sätt utan på ett sätt som bara var hennes. Hon skänkte så många så mycket och det har i alla fall fått mig på att fundera mycket över vad som egentligen är värt något i livet.
Det finns så mycket elände i världen, så mycket vanvett och hat. Ibland är det svårt att se allt som faktiskt är bra. Men en enda människa kan betyda så mycket, det är inspirerande.
Eller för att citera refrängen i kvällens briljanta slutnummer: Be strong, be bright, be proud when your sisters fight!
Man är sina handlingar.