Inte bara svansen försvann på Borg
En frisersalong i Katrineholm, en fredag i november.
Varje imperium, varje storhetstid har sin början och sitt slut. Var detta stunden då slutet började? När finansminister Anders Borg korsade Stortorget i Katrineholm och promenerade in på den välrenommerade frisersalongen Heaven or Hell för att klippa av sig hästsvansen.
Han tänkte nog inte på Simson. Den bibliske figuren vars styrka satt i håret - som gick under när hans fiender tvångsklippte honom. Sedan stack de ut hans ögon.
För Borg har konsekvenserna varit mindre.
Under helgens moderatstämma mottogs han rent av som en frälsare. Helt klädd i svart äntrade han scenen. Ungmoderaterna stod upp i bänkarna och applåderade.
Ändå denna känsla av… mättnad?
Som att magin har försvunnit. Eller om man så vill: fingertoppskänslan. Den där förmågan att spegla människors vardag.
Borg var ju vår dalahäst mot världen, en spränglärd ekonom vars hästsvans till och med omnämndes i Forbes Magazine som ”pretty awesome”.
Det är som med Colin Nutley. Under några år i början av nittiotalet var han vår nationalregissör. Han höll upp en spegel och hela Sverige tittade: Det här är din tillvaro, det här är du.
Det fanns en tillit.
Som när finansministern sa i tv att Sveriges finanser var prima. För vem kunde räkna bättre än Anders Borg? Vem litade vi mer på?
Men precis lika mystiskt som Colin Nutley plötsligt förlorade sin förmåga, precis som att han för varje film tycktes komma längre och längre bort från en svensk vardag, verkar också Anders Borg ha hamnat i otakt med verkligheten. Nästan som när världsberömda fotbollsbackar från en säsong till en annan blir usla. Plötsligt avklädda. Fel beslut i fel läge.
Vintern har kantats av misslyckade utspel. Först det utskällda förslaget om att sänka studiebidraget. Sedan ville han chockhöja snuspriset.
Med hästsvans var han alltså briljant. Men nu? Skimret är borta.
Och sett till att färgen på amerikanska politikers slipsar sägs ha avgjort presidentval är det knappast en omöjlig tanke att Borgs fallna hästsvans markerar en brytpunkt.
Samma hästsvans som ju faktiskt spelade en nyckelroll vid maktskiftet för åtta år sedan, när Borg till skillnad från den mer tillknäppte Reinfeldt blev själva symbolen för de nya Moderaterna, de livspusslande tacoborgarna.
Till besvikelse för alla samlare av politisk memorabilia måste jag dock meddela att den nutidshistoriska manen inte finns på marknaden. Mina källor i sörmländska frisörkretsar hävdar att hästsvansen visserligen sopades upp, men inte finns kvar på salongen.
Anders Borg tog den nämligen med sig hem.
Kanske i en plastpåse.
Pretty awesome.
Politiska kalufser
Hajpen kring Anders Borgs hästsvans uppstod delvis i ett vakuum: Svensk politik utgör en rätt torftig frisyrmylla. Idel fackpampsfrippor och skidåkarhjälmar. Socialdemokraten Lars Stjernkvists modiga burr utgjorde ett lysande undantag. För övrigt fanns det länge en Facebook-grupp till hans frisyrs ära: ”Vi som tycker Lars Stjernkvist är lik Ned Flanders”.
Riskabla frisyrer
Att göra en markant ändring av frisyr är alltid förenat med vissa risker. Fråga Britney Spears. Eller hela Rumäniens fotbollslag som under VM 1998 färgade håret uringult. Det gick åt helvete. Fyra år senare rakade å andra sidan brassestjärnan Ronaldo fram en trekant i pannan, idrottshistoriens fulaste frisyr. Han vann VM.