Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Sveriges hållning lämnar fadd smak

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-02-10

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Naturligtvis är det snöpligt att behöva ta tillbaka. Att ändra sig i en fråga som länge betingat hög principiell svansföring, men som sedan i praktiken krånglat till sig så att svansen har fått komma ned åtskilliga grader.

Det gäller alltså övergångsreglerna inom det utvidgade EU.

Alla nuvarande EU-länder utom Storbritannien och Irland har beslutat att i sina migrationsbestämmelser villkora arbetskraftsinvandringen från de länder som inträder den 1 maj 2004 - för en övergångsperiod. Detta för att inte häftiga obalanser ska uppstå på de olika arbetsmarknaderna inom en gemenskap där trygghet och välfärd har haft sin hemvist i årtionden i vissa länder medan andra kurade bakom järnridån till för tolv år sedan.

Sveriges regering var mycket säker på sin sak när EU:s utvidgning stod för dörren: nya medlemmar skulle behandlas på samma sätt som etablerade och det gällde inte minst en av det stora integrationsprojektets grundprinciper, nämligen den fria rörligheten inom unionen, en rörlighet som inte omfattade bara varor och tjänster utan i högsta grad även människorna.

Så kom emellertid regeringens egen utredare Berit Rollén med sin rapport för ett år sedan. Hon varnade för att reglerna i det svenska socialförsäkringssystemet ställer detta vidöppet för överutnyttjande om några skulle få för sig att överutnyttja det i den allt mer utvidgade unionens tidevarv. Hon gjorde sig inga illusioner om att så inte skulle ske den dag länder med väsentligt lägre levnadsstandard och färre krav på ordning och reda på arbetsmarknaden gjorde sitt inträde i unionen.

Den tid som har gått sedan Berit Rollén lade fram sin utredning har regeringen använt till att ytterligare bereda frågan, tänka och dra slutsatser. Men inte bara den svenska regeringen har tänkt utan det har också alla andra etablerade EU-länder och av dem har som sagt de flesta redan bestämt sig. De behåller vissa spärrar.

Det är av allt att döma detta som har fått Göran Persson att vända. För drygt en vecka sedan tog han bladet från munnen och förklarade att Sverige helt enkelt behöver mer tid för att anpassa både socialförsäkringarna och reglerna på arbetsmarknaden till den nya situationen med Östeuropa införlivat i unionens hittills ganska balanserade integrationsutveckling.

Under en övergångstid (på högst sju år) vill Sverige behålla i stort sett de bestämmelser som är i kraft i dag vad beträffar invandring från de aktuella länderna. Under tiden ska systemen ses över så att de kan tillämpas samstämmigt över hela EU-fältet.

Det är inte tu tal om att den hållning Sverige nu ansluter sig till principiellt lämnar ganska fadd smak i munnen. Övergångsregler är visserligen inget okänt för den europeiska integrationsprocessen, men oftast (inte alltid) har de använts för att skydda svagare ekonomier för konkurrens från starkare. Därtill kan man uppleva det som extra trist när undantagsregler diskuteras på ett område som innehåller så många humanitära aspekter som just rätten att flytta dit man vill inom det nya Europa.

Ändå tycker jag att regeringens linje ska diskuteras med allvar och eftertanke och framför allt utan det hysteriska behov av att uppträda politiskt korrekt som nu präglar i stort sett hela riksdagen samt de opponerande partiledarna.

Man kan inte vifta bort statsministerns argument att Sveriges läge kan bli rätt kinkigt ifall landet är det enda i sin region som inte tillämpar restriktioner. Jag tycker inte heller att man lättsinnigt kan ägna sig åt att sjunga i änglakör och hävda att det är bäst att öppna på vid gavel för den aktuella invandringen i akt och mening att snabbt hjälpa de nya ländernas ekonomier upp till normaleuropeisk standard.

Det är tjusigt att tro att det är så det fungerar, men vi vet inte säkert om så är fallet. Det är ingen dygd att vara blåögd i en värld där den nya gränslösheten, bland mycket annat, har visat oss att den tillåter exploatörer att exploatera.

Slutligen bör man kanske påminna om att Göran Persson ett bra tag har aviserat en ny totalgenomgång av de svenska socialförsäkringarna. Det är inte helt orimligt att begära att arrangemangen i förhållande till det förändrade Europa utreds som en naturlig del av den genomgången.

Yrsa Stenius

Följ ämnen i artikeln