Det gullas för mycket med svenska maffian
En trebarnspappa blir skjuten i sitt eget hem för att han inte betalat en fordran på en halv miljon. En 70-årig kvinna skulle få sina knäskålar krossade för att hon kommit efter med hyran. En bilmekaniker vittnade mot en Hells angels-medlem och fick sitt hem sprängt.
Det är inte svårt att bli förbannad när man läser Aftonbladets artikelserie om hur offren drabbats av den svenska maffian: Brödraskapet wolfpack, Bandidos, Naserligan och allt som de heter.
De kriminella nätverken har ökat från 6 till 46 mellan 1995 och 2006. Antalet anmälda utpressningar, som ofta kopplas till gängen, har fördubblats sedan år 2000. För sju år sedan hotades 65 vittnen, i år var de 430.
Ändå gullas det med gängen, jag har hört kändisar kokettera med sina Hells angels-kontakter och skryta om fester med medlemmar i ett av världens farligaste kriminella nätverk som om det vore häftigt och depraverat chict.
Andra är enbart rädda, de tiger och vill inte stöta sig med dem och råka illa ut.
Se på Svenljunga där Red devils, en supporterklubb till Hells angels, etablerat sig, och kommunalrådet inte tycker att det är ett problem att man hittat två mördade kroppar och att brott begåtts. Hon tycker det är viktigare att bygga hus på stranden eftersom Red devils håller sig för sig själva.
Men i ett samhälle måste ju staten vara starkast, annars är det meningslöst att betala skatt. Polis och åklagarmyndigheter ska upprätthålla lagen så att rättvisa uppnås, eller?
Kanske känner folk att lagen inte räcker till och söker sig därför till alternativa lösningar. Det måste ju finnas ett skäl till att skitstövlarna i de kriminella gängen är framgångsrika. Hells angels har specialiserat sig på att driva in pengar, vilka anlitar dem och varför? Varför lyckas inte polisen slå tillbaka mot dem? Varför skyddas inte hotade vittnen? Varför är staten så svag att en alternativ maktstruktur byggd på våld kan rota sig och blomstra?
Det är allvarliga frågor och det klassiska svaret är att polisen har brist på resurser. Ändå har samarbetet mellan 21 helt självständiga polisdistrikt varit obefintligt, det står klart att mycket kan förbättras i kampen mot organiserad brottslighet.
Förhoppningsvis görs nu något radikalt snabbt så att polisen kan slå tillbaka mot dem. För krigsherrar med privata arméer har inget att göra i ett demokratiskt land, oavsett vad de kallar sig.