Jag är ganska bra på att ta ut segern i förskott
Det värker i kroppen på mig. Både psykiskt och fysiskt. Så mycket längtar jag efter semester.
Det går liksom inte att bara köra på i all oändlighet – oavsett hur kul allt är, utan att något i en säger stopp. Om det så är i form av en odödlig förkylning eller ett tålamod som helt försvunnit.
Tiden innan semestern består av längtan och förväntan. Inte så att ledighetsfokuset tar över – jag vägrar leva mitt liv i väntan på semester. Men jag fantiserar om lediga dagar. Dagar när stressen knappt existerar och när den bättre versionen av en själv vinner över den sämre. Jag gillar att ha saker att se fram emot.
Pratar med några kollegor om det där med förväntan på semestern, om att allt lätt kan bli en besvikelse. Alla vet ju att det är efter semestern som högsäsongen för skilsmässor börjar.
Vissa vågar inte ens längta av rädsla för att det inte ska bli som tänkt. Andra suckar redan innan semestern ens börjat över att den snart är över.
Lite av det där kan jag känna igen. Stressen över att inte hinna ta tillvara på de så hett efterlängtade dagarna, inte hinna njuta tillräckligt.
Det gäller inte bara semestern. Det kan vara vad som helst som en gått och sett fram emot. Ett kalas, en middag, födelsedag eller bara en vanlig tisdagskväll med popcorn framför tv:n. Det som är härligt går alltid så mycket fortare än det som är tråkigt, och vi hinner knappt börja njuta innan det är över.
Men det finns ett knep. Det går att lära sig att njuta redan innan det härliga ens börjat – på så vis varar det fina mycket längre. Jag lyssnade på en intervju med Carina Berg i podcasten Värvet för några år sedan. Hon sammanfattade det bra: det handlar om att kunna ta ut segern i förskott. Att glädjas åt något som inte ens hänt, och som kanske inte ens kommer att hända.
Händer det inte så har en i alla fall fått njuta på vägen dit. Och det är ju bättre än inget. För det där med att besvikelsen blir mindre med lägre förhoppningar tror jag inte ett dugg på (plus att besvikelser härdar, hur krasst det än må låta).
Det kan vara en personlighetsgrej – att vara en dagdrömmare eller inte. Jag är det i vilket fall. Bland det bästa jag vet är att sväva iväg i dagdrömmar om det som komma ska. Oavsett om det handlar om en semester i södra Frankrike eller längtan efter att lyckas lägga sig tidigt en vardagskväll i rena lakan och med nytvättat hår.
Det är mitt bästa tips den här sommaren. Njut av att längta och våga ta ut segern i förskott – bättre det än att inte ta ut någon seger alls.
Fler som inte orkar prata
Min förra kolumn handlade om att våga vara själv. Att tacka nej, stänga av och bara vara. Min inkorg har varit full sedan dess – av fina läsarmejl från människor i alla åldrar som skriver att de känner exakt samma sak. Det känns så himla fint på något sätt.
Ut och andas
I veckan pratade jag med 92-årige Ivar. Han älskar skogen. När benen inte längre bär tar han sig ut med hjälp av barnbarnen och en traktor. Ivar ville skicka en hälsning till dagens unga: "Gå ut mer i skogen och andas frisk luft, då lever ni längre".