Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

I hemlighet njuter vi av chefstortyren

Det var ett tag sedan nu, men då och då kommer undersökningarna som visar att chefer i allmänhet är maktgalna psykopater. Alltid bra läsning för en nickande och hummande menighet som vill ha någon att skylla för allt sitt skit.

Ändå vet nästan alla att den elakaste göken på jobbet sällan är chefen. Den elakaste göken på jobbet sitter med armarna i kors längst bak i rummet när det är kafferast, konferens eller informationsstund. Där, i sin egen mentala Bora-Boragrotta, låter göken sitt förakt och sin bitterhet bubbla fritt i bröst och huvud. Soppan får koka tills den blivit starkare än jalapeño. Då börjar ondskegöken att spotta ut välriktade, frätande loskor.

Det är detta som är det riktiga mästarprovet. Själva bittersoppkokandet klarar vi väl av lite till mans. Men att stänka ut soppan vid precis rätt tillfälle, på precis rätt plats, kräver talang och träning. Ondskegöken har båda delarna. Och chefen är det perfekta målet.

Det går ju knappt att bli vd för en korvkiosk numera, utan att drillas i ledarskap. Om hur man håller medarbetarsamtal, hur man skapar vi-känsla och öppenhet, hur man lär sig att vara lyssnande. Chefer i största allmänhet vågar inget annat än att ta det på allvar och precis där, mitt i chefskursernas milda vishet, siktar ondskegöken sitt oheliga vatten.

Man kan höra hur det fräser.

Det finns gott om ammunition också. För ondskegöken är nästan alltid förbigången och förbisedd, i sina egna ögon. Trots att han eller hon egentligen vet bäst och mest och rättast. Eller just därför. För ondskegöken bär sin förbiseddhet som beviset för att det bara straffar sig att ha rätt. Ondskegöken har den dubbla tillfredsställelsen att både loska underifrån och från de intellektuella och moraliska bergsmassivens högsta toppar.

Där har ni jobbets obehagligaste och elakaste person. De flesta av oss låter ondskegöken hållas, så länge det mest är chefen som hamnar i giftstrålen. Vi småhostar och fegar och tittar i golvet. Kanske njuter vi till och med av chefstortyren, lite i hemlighet.

En harmlös synd, möjligen. Men har ni tänkt på att det kan hända att någon galning får för sig att ondskegöken faktiskt är förbisedd? Och en morgon går ni till jobbet och plötsligt har ni en maktgalen psykopat som ny chef.

Alldeles på riktigt.

Följ ämnen i artikeln