Konsten att ta reda på hela sanningen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-21
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Makt korrumperar - inte sällan dem som ingen makt har.
Varifrån skulle denna brutala omformulering av en sliten kliché om makten komma om inte från Finland? Veterligen var det den namnkunnige vänsterpolitikern och före detta
tv-journalisten Esko Seppänen som myntade uttrycket, trött som han var på de gamla 70-talskommunisternas eviga tjat om det nya vänsterförbundets politiska revisionism och moraliska slapphet.
Vad denna onekligen en smula utmanande fräckhet försöker sätta fingret på är självtillräckligheten som stundom gör sig gällande bland sådana som yttrar sig i det politiska samtalet och som gör stor affär av att de kritiserar politiken utifrån. De har minsann aldrig klättrat på några
karriärstegar eller doppat några giriga slevar i några som helst köttgrytor och därför är just de särskilt skickade att säga sanningen, tala om hur det verkligen är.
Att distansen till politiken och makten även lämnar vissa luckor i sanningssägarnas kunskaper och informationer och sålunda förvränger deras perspektiv, uppfattar de inte själva som någon brist. Ju mindre man vet, desto lättare är det ju att enkelt och oförvillat se till kärnan av det som sker.
Den här typiskt finska lilla fräckisen rann mig i hågen när jag häromkvällen hörde Aktuellts nye inrikespolitiske förstekommentator Mats Knutsson kommentera Sveriges hållning till EU-konventet som drar upp riktlinjerna till EU:s framtida organisation för att inte säga konstitution. Frågan gällde på vilken nivå Sverige skulle vara representerat i konventet.
Självklart var Knutsson mycket kritisk till Göran Perssons låga profil på denna punkt. Här satt minsann ingen Erik Fichtelius och förklarade allt till det bästa som tack för den senaste middagen med statsministern. Här satt en man med integritet och distans som kunde tala om att Persson skadade Sverige.
Göran Persson skadade Sverige för att han inte slöt upp bakom flertalet av de andra EU-länderna och sände utrikesministern till konventet. I stället utsåg han ett pensionerat statsråd, nämligen Lena Hjelm-Wallén, något som anses tyda på bristande engagemang för EU. Om man får tro Knutsson i varje fall.
Ja, plötsligt associerade jag till innebörden i Esko Seppänens bitska replik om vilka som korrumperas av vad.
Till lust och leda har vi den senaste tiden fått veta att närhet till makthavare skapar trovärdighetsproblem hos en journalist. Förr eller senare börjar man förstå lite för mycket.
Visst, det är inte tu tal om att risken finns.
Men finns det inte också risk för ett slags "korruption", för att kommentatorns perspektiv på en fråga förskjuts på ett irrelevant sätt om han i varje ögonblick känner sig manad att visa att han minsann inte faller för maktens argument, att han inte förstår någonting i onödan?
Sveriges hållning i frågan om nivån på landets representation i EU-konventet kan självklart diskuteras och man kan hävda att Göran Persson gör fel. Men jag tycker en proffskommentator ska diskutera de argument för sin linje som Persson gav därför att de ändå var goda.
Från första början var det inte meningen att konventet skulle likna någon regeringskonferens utan det skulle vara en mindre formellt bunden planeringsgrupp. Mot den bakgrunden är Sveriges val av representant mer än korrekt. Landets f d vice stats- och utrikesminister, en av landets absolut erfarnaste och mest respekterade politiker, utsågs. Att hon sin pensionering till trots i hög grad har regeringens öra är odiskutabelt.
Halvt i smyg har de stora
EU-länderna i strid med de ursprungliga intentionerna börjat höja nivån på sin representation i konventet, något som kan skapa avsevärda problem med för tidiga låsningar och oklarhet om vem som har vilket mandat.
Göran Persson har inte velat springa efter de övriga EU-länderna och slutgiltigt göra konventet till en regeringskonferens. Det tycker jag man som
tv-kommentator ska förklara. Sedan får man väl tycka att statsministern misstar sig, att det är lönlöst i EU att sätta sig på tvären. Ja rentav kan man tycka att han skadar Sverige om man har behov av att göra det - i integritetens namn.