Mina erfarenheter med kvinnor har berikat mig
Hennes händer på min kropp, hennes blick, hennes kyssar.
Hettan. Och runt oss, kylan. Snön, frostnatten, stjärnornas kuliss över oss.
Musiken från nattklubben Aveny som nådde ut till vårt undanskymda hörn. Dansgolvets rytm och vår gemensamma puls, två skenande hjärtan i natten.
Hon var Carina, den första kvinna som försökte förföra mig. Året 1992, jag hade nyss flyttat norrut, börjat på journalisthögskolan.
Senare kom italienska Silvia min väg. Efter henne blonda Katarina som skrev lågande mejl som ännu ingen man kunnat efterlikna.
Jag älskade dem alla. Men kunde inte älska dem.
Inte så som jag älskar och begär män.
Men mina erfarenheter med kvinnor har berikat mig.
Framför allt bortom kyssarna. Att höra mina vänners berättelser. Om lidande. Längtan. Utanförskap. Skam och skuld. Avsaknad av gemenskap och förebilder.
Själv växte jag upp i Falkenberg och varken kände eller kände till en enda homosexuell person. Hur ensamma måste de inte varit.
Därför var jag så stolt, över min hemstad, häromkvällen. Falkenberg prisades på den stora QX-galan på Cirkus, för att man förra sommaren ordnade stans första Pridefestival.
Inte för festen i sig, även om den blir ett skimrande ögonblick av gemenskap. Utan för det som festivalen innebär av stolthet och frihet. Att även i småstaden få visa sin kärlek öppet.
Alla som levt i ett hemligt förhållande vet vad det innebär. Längtan att få ropa den älskades namn från alla hustak, skriva det på alla murar, hålla hans hand, gå självlysande av kärlek genom varje folksamling.
Det borde vara en självklarhet för alla.
Carina, Silvia och Katarina lärde mig att förstå det.
På många håll ute i världen är deras kärlek fortfarande en synd, på vissa ställen till och med ett brott.
En intolerans som inte kan tolereras.
Inför QX-galan sminkade och fixade min italienska aupairflicka och jag min lillasyster. Hon är straight, gift med en man, men är en av eldsjälarna bakom Falkenberg Pride.
Vi möttes i vårt samtal, bland makeup-borstar och glitter. Tre kvinnor, en med katolsk bakgrund, men öppen, fördomsfri och beredd att omfamna även nya värderingar.
Vi pratade om vilka onda tider det är i världen. Men skålade också för allt som trots allt går åt rätt håll.
Min syster skickade sen gala-sms hela kvällen och jag visade barnen och vi log åt de mest galna utstyrslarna och dragdrottningarna.
Jag satt sen i mitt soffhörn i kvällens tystnad och tänkte på mina kvinnor och män och allt som varit och allt som jag hoppas ska bli.
Sämre sätt kan man fira gala på.
Lästips 1
”Livlöst är livet, där du inte är kvar”. Få skrev så vackert om kärlek som lesbiska Karin Boye, en av våra största genom tiderna.
Lästips 2
”Boktjuven”. Läser just nu Markus Zusaks mästerverk. Bokbål är alltid en bra påminnelse om faran med styrande som vill kväva ”fel” åsikter.