Tyvärr, verkligheten är inte som en tv-serie
Skammen dunsar ned på hallmattan.
Det är nyhetsmagasinet Fokus som ligger där, glansigt och uppfordrande. Den versala rubriken ”DOM SOM BESTÄMMER” täcker förstasidan tillsammans med 14 porträttbilder. Underrubriken: Partieliten bakom Stefan Löfven.
Avsikten kan inte undgå någon.
Här är det alltså inte frågan om några trogna gamla arbetshästar som vallats fram till kamerablixtarna som tack för lång och trogen tjänst.
Det är riksdagskorridorernas modigaste vildhingstar som ska porträtteras. Spinndoktorer och strateger. Den socialdemokratiska hjärntrusten.
Fotografierna inuti magasinet ångar av ambitioner.
En strid ström av visionära blickar mot horisonten alternativt knivskarpa blickar in i kameran. Jag räknar till inte mindre än tre par Harry Potter-glasögon av den sort som brukar användas för att omvärlden ska förstå bärarens intelligens utifall den inte framgår på annat sätt.
En så kallad partispion låter sig fotograferas mitt i språnget, kavaj i näven. Han uppges ”twittra konstant”.
En talskrivare tycks vara instruerad att blicka klarsynt mot framtiden men ser mest ut att tänka på cornflakes med standardmjölk. Han har en tjock bok inkilad under armen, förmodligen något ryskt med många namn i första kapitlet. Han uppges ”twittra ihärdigt”.
Så där fortsätter det.
Och det skulle förstås kunna vara en skrattfest, en källa till flera veckors spontana fnissutbrott.
Om det inte vore för att bilderna slår an en så skamfull ton i betraktaren.
Varje porträtt är taget i just det ögonblick då glipan mellan självbild och verklighet är som störst.
Man behöver inte gå längre än till en spegel för att inse hur nedslående det är.
Själv minns jag alla gånger man spelat rollen som Den Unge Författardebutanten med hatt och självförtroende. Och så dagen efter ett författarbesök i säg Motala, när man slår upp lokaltidningen på hotellfrukosten och allt man ser är en tunnhårig Falköpingsbo i för stor studentkavaj.
Till just den här fotograferingen är det ingen vild gissning att tvserier som ”Vita huset” och ”House of cards” har nämnts som inspiration. På samma sätt som landets alla kemilärare dagdrömmer om egna methlabb efter att ha klämt åtta säsonger av ”Breaking bad”.
Men verkligheten är inte som i amerikanska tvserier. Inte ens som i danska.
Och slutresultatet är dessvärre att den socialdemokratiska makteliten mest ser ut som ett gäng mellanchefer från Borås.
Lite som när reklambyråer i Jönköping klär ut sig till ”Mad men” på firmans julkort och grabbarna röker cigaretter i dubbelknäppta kostymer och kontorets kurviga ekonomiassistent har övertalats att bära röd peruk.
Nedslående, som sagt.
Fokus på Fokus
Nyhetsmagasinet Fokus har ibland lidit en smula av sin täta utgivningsrytm. Men det senaste numret är rakt av lysande. Och allra bäst är Axel Kronholms författarporträtt av bokbranschens enfant terrible, Carl-Michael Edenborg.
Fokus på sossarna
I Maggie Strömbergs mycket läsvärda reportage (som publicerades ihop med nämnda fotografier) framgår att partiets budgetchef tackade nej till att plåtas. Han låter hälsa att det vore att totalt ha missuppfattat tjänstemannens uppgift. Max Elger heter han. Uppenbarligen ett namn att lägga på minnet.