Jag torkar rent med Reinfeldts ansikte
God fortsättning på er allihopa. Dottern har suttit och spelat ”The Sims jorden runt” under helgen. I The Sims jorden runt kan man välja mellan att köpa semesterhus och att ta in på hotell. Dottern inkvarterar sin Sims-familj på ett hotell – och där får den stanna. För som hon förklarar: Hotellpersonalen gör maten – det blir inga eldsvådor i köket. Hotellpersonalen städar – gubbarna blir glada och kan ägna sig åt utflykter och bada i poolen.
Fair enough.
Jag försöker spela morsa ett tag och säger att det låter som en rätt dyr historia i längden, men dottern himlar med ögonen och säger att det är lätt. Man trycker på ctrl+shift+c, skriver in vad som helst i den vita rutan, knappar in ”motherlode” på tangenterna och trycker på två piltangenter i en halv minut och sedan får man in ”en halv miljoners triljoners pengar” på sitt konto.
Jaha, säger jag och undrar när jag fick in Posener junior i huset. Sedan fingrar jag lite på min egen julklapp. En disktrasa med en tryckt bild på Fredrik Reinfeldts ansikte och texten ”Till er hushållsnära tjänst”.
Det är ju inte det att jag inte fattar Sims-prylen. Vårt hem är inrett med tydliga influenser från Östberga återvinningscentral. Jag gillar inte att städa och till skillnad från Filippa Reinfeldt är jag inte gift med en man som säger att han älskar att dammsuga och vika tvätt (här undrar man ju i och för sig vad parets hemhjälp sysslar med, eller om Fredrik sitter på dammsugaren när hon dammsuger, eller om de två brukar vika tvätten tillsammans).
Hur som helst. Vem vill inte ha en ”motherlode”-kod? Jag har bott på hotell under julhelgen och spenderat dagarna vid en poolkant. Vad ska jag säga? Det är grymt. Att göra delar av den här tillvaron permanent skulle inte vara så fel.
Vem skulle inte vilja komma hem och mötas av en doft av alptoppar och en städerska som står som Ajaxkryss under dörrposten på kontinuerlig basis? Vem har inte något bättre för sig än att städa?
Fast det är väl just det som är kruxet? Vem vill inte?
Det är som de här människorna i inredningsreportagen som säger: ”Vi gillar ljus och rymd och öppna ytor, och såg direkt att det här var vår stil.” Till skillnad från vem då, undrar man ju alltid? Bengt och Gunilla i en etta på nedre botten. ”Vi gillar trånga klaustrofobiska utrymmen och små fönster och asbesthus, och när vi kände doften av sopsaft i trappuppgången tittade vi på varandra och visste att det här var precis vad vi letat efter.”
Kom igen. Visst skulle det vara skönt med lite insikt? ”Vi har inte byggt in alla elsladdar i väggarna för att det känns så skönt nu när vi har lille Albin. Vi har byggt in alla elsladdar i väggarna för att pengar inte är en trång sektor.” En motsats till alla dessa människor som intalar sig att allt det här har vi för att vi behöver det här. För att vi prioriterar det här. Och för att vi är värda det här. (Och då snackar vi ju aldrig om prioriteringar i meningen – vi prioriterar städhjälp framför mat eller Olles fyraårskalas. Det bara låter bra. Som om det handlar om en behovsprövning som vissa har vunnit över andra.) Hårt arbetande, stressade människor som intalar sig att de är ensamma om att vara hårt arbetande, stressade människor.
Fast så är det ju inte. Jag har full respekt för att det finns människor som stressar och bränner ut sig och sliter hårt för tillväxten och allt det där.
Men det finns människor som stressar och bränner ut sig och sliter hårt för tillväxten i det här landet som aldrig kommer att ha råd med hushållsnära tjänster, avdragsgilla eller icke avdragsgilla. Så säg som det är. Det handlar inte om behov. Som vanligt handlar det om stålar. Kan man inte bjussa på ett annat samhälle 2008, så bjussa åtminstone på den insikten.
Tills vidare torkar jag rent här hemma med Fredrik Reinfeldts nuna.