Jag har en idé för oss som hatar kö
Jag blir alltid oroad när jag får syn på en kö som jag själv inte står i. Jag tänker: Vad är det nu då? Som jag missar?
Jag ser hur de står på lång rad, tålmodigt och väntar på något som uppenbarligen är värt att vänta på. Och det fladdrar till i hjärtat. Är det en riktigt bra rea som startar i dag? Står Zlatan där framme och signerar sin bok? Vad fan är det som pågår där framme?
Jag hatar känslan att passera en oklar kö på det sättet, och det finns väl egentligen bara en känsla i livet som är värre än den, och det är den man känner när man befinner sig i en kö. Att köa är att vara i helvetet.
Jag vet en hel del om saken, för jag var på Gröna Lund häromdagen. Tre timmars köande för att åka fem attraktioner. Som vi köade. Vi köade som djur! Och alla höll sig till reglerna, utom den medelålders man som skar emellan på Vilda Musen med sin dotter. Dåren trodde han skulle komma undan. Omedelbart hårda skall från längre bak i ledet.
”Ställ dig sist i kön!” När mannen inte låtsades höra blev stämningen rå, hätsk, hatisk. Folk agerade. Det var lynchstämning. Jag fick känslan av att folk ville binda fast hans armar och ben i rep och låta fyra hästar dra sönder honom.
Vi svenskar accepterar det inte.
Här köar vi som alla andra.
Utom i mataffären när de öppnar en kassa till. Då råder det plötsligt anarki.
Då spelar ordningen inte längre någon roll, då kastar sig folk fram utan att tänka en sekund på att de nu hamnar före någon som de i den förra kön stod bakom. Och ingen protesterar, för så har det varit sedan Tempos tid, och så ska det förbli.
För alla oss som hatar både att titta på köer och att stå i dem, så har jag en idé.
Vi borde göra som på Kuba. Där finns inga köer över huvud taget. Man kommer fram till, säg, en biljettkassa och så ropar man bara: ”El ultimo?” Det är spanska och betyder ”den sista”. Den som kom sist till platsen räcker upp handen. Då vet du att när han blivit betjänad så är det din tur. Efter en stund kommer nästa person till biljettkassan och när han ropar ”el ultimo” så räcker du upp handen. Det finns ingen kö, men alla vet vem de är bakom och vem de är framför och det räcker. Genialt. Nu gör vi så, hörrni. Låt oss börja redan i morgon.