Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Hög tid att Sverige tar ansvar för sina tolkar

Afghanska tolkar har samarbetat med de svenska trupperna och fungerat som en länk till lokalbefolkningen.

Sveriges behandling av tolkarna i Afghanistan är skamlig.

Det är inte en dag för tidigt att berörda myndigheter JO-anmäls.

Redan 2012 begärde ett antal personer som gjort betydelsefulla insatser för den svenska insatsstyrkan i Afghanistan att Sverige skulle ge dem skydd.

De saknade inte skäl. Deras insatser som tolkar anses av talibanerna vara förräderi och efter att försvaret dragit sig ur Afghanistan svävar de i uppenbar livsfara. Vissa av dem har hotats, andra har tvingats leva gömda, släktingar har torterats.

Men svenska myndigheter och politiker har förhalat, trixat och tagit till fantasifulla undanflykter för att slippa ta sitt uppenbara ansvar.

Vissa andra EU-länder samt USA har haft betydligt större respekt för Europakonventionen i denna fråga och har infört tydliga regler kring vad som ska vara uppfyllt för skydd efter tjänstgöring i Afghanistan.

Då minst sju tolkar som har tjänstgjort åt Sverige har lämnats kvar i Afghanistan utan stöd eller hjälp ska deras två advokater i dag JO-anmäla berörda myndigheter.

Det är ett utmärkt initiativ. Riksdagens ombudsmän är i och för sig inte ett alltför mäktigt offentligt ämbete, men de kan möjligen tvinga ansvariga personer inom försvarsmakten och Migrationsverket att förklara sig. Hittills har nämligen i princip alla beslut i dessa ärenden hemligstämplats.

Tolkarnas advokater har därför ingen insyn i skälen till varför Sverige inte vill ta sitt ansvar.

Det svenska försvarets före detta medarbetare fruktar för sitt liv. En av dem har på eget bevåg flytt till Grekland och var nära att drunkna under resan. Grekland hotar nu att skicka tillbaka honom till Afghanistan.

Att den här frågan ännu inte är löst är egendomligt. Migrationsverket hävdade från början att det var omöjligt att ge tolkarna uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl så länge de befann sig i hemlandet.

De behövde alltså ta sig till ett tredje land, vilket var såväl dyrt som farligt, för att ansöka om svensk hjälp.

Myndigheten har dock tvingats retirera i flera omgångar. Först slogs det fast att tolkar som ännu vara anställda av försvaret skulle få skydd. Sedan körde migrationsdomstolen över Migrationsverket, plockade fram Europakonventionen och förklarade att ansvaret inte upphör bara för att anställningen gjort det.

Givetvis ska även de sju kvarlämnade tolkarna ha rätt till en rättssäker prövning om uppehållstillstånd. Sverige har inte rätt att lämna dem åt sitt öde.

Det är såväl en moralisk som en juridisk fråga. Sveriges nya regering gör anspråk på att vara en humanitär stormakt. Det är hög tid att börja leva upp till detta anspråk.