Hon visade att en kvinna kan förändra världen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sitter här och stirrar på röstsedeln på kylskåpsdörren. Hur ska man kunna tänka på val till euro?
Den enda förebild jag och så många andra kvinnor haft är mördad.
Anna, som var vårt hopp och landets framtid. Anna som fick hela Europa att lyssna när hon talade. Alltid bäst, påläst och blixtrande smart. Men också jordnära, fnittrig och en kul polare.
Jag beundrade henne oerhört, både för hennes briljans, avslappnade sätt men också för hennes legendariska omtänksamhet.
Som den gång när jag gruvade mig inför ett föredrag. Då ringde hon precis innan och uppmuntrade så all oro blåstes bort. Rakryggad höll jag mitt tal, för om Anna Lindh trodde på mig och orkade engagera sig så kunde jag ju helt enkelt inte misslyckas.
Kvinna efter kvinna vittnar om hur de fått samma stöd. Hon spred styrka och självförtroende omkring sig och själv började jag stötta andra på ett helt annat sätt än jag gjort förr.
För det enda sättet att förändra något är ju om kvinnor drar varandra som Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström gjorde. De hade inte orkat utan var-andras stöd.
Rakt på sak, frejdig och glad. Anna Lindh gjorde det okej att vara kvinna och mamma. Hon gick inte med på sena möten på fredagskvällarna för då skulle hon hem till barnen. Det var en självklarhet för henne att värna om sin familj. Bland uppblåsta män i kostymer visade hon på en annan väg, en mänskligare. Och man behöver bara lyssna på världens ledare för att förstå hur mycket de uppskattade henne för det.
Hon bröt mot rangordning och revirtänkande, talade samma raka språk med hög som låg. I ena sekunden diskuterade hon världspolitik med Colin Powell, i nästa debatterade hon euro med en åttaåring. Ingen var för liten eller för obetydlig. Ingen var för stor eller märkvärdig.
Det finns mycket att lära av det.
Sorgen över mordet på Anna Lindh är som en strypsnara runt halsen. Det är lätt att låta det mörka ta över men då kapitulerar man inför det som hon kämpade mot i hela sitt liv.
"Vår vrede över förlusten ska inte förlama oss. Vi ska rikta den till en kraft riktad mot framtiden." Så sa Göran Persson i sitt tal i fredags. (Heder till honom som orkat leda landet genom detta trauma, vilken omänskligt tung börda det måste vara.)
Anna visade oss att en kvinna faktiskt kan förändra världen. Hon brann och slogs för demokratin. I hela sitt liv kämpade hon mot orättvisor och för mänskliga rättigheter. En riktig människa.
I tusenåriga Havamal slås det fast att: "eftermälet aldrig dör för envar som ett gott har vunnit".
Anna Lindh är borta men hon har lämnat efter sig ett ljust minne och ett mäktigt arv.
Nu är det upp till var och en av oss att förvalta dessa gåvor på bästa sätt.
Att rösta är en självklarhet, men det borde bara vara en början.