Jag blir rörd av George W Bush - är det rimligt?
Ur veckans internationella bildskörd: snart avgående presidentfrun Michelle Obama kramar kärleksfullt om expresidenten George W Bush på invigningen av ett museum i Washington.
Känslan detta väcker i mig: Jag blir rörd.
Frågan man nu måste ställa sig: Är min reaktion rimlig?
Man kan tänka att det är lätt att svara nej av pur automatik, men låt oss gräva lite djupare innan vi fäller det slutgiltiga avgörandet.
Vi inleder juryarbetet med att konstatera: George W Bush är inte den man förknippar med MYS. Han
är förmodligen heller inte den som skulle hamna högst upp på önskelistan över folk man drömmer om att hålla om. Anledningen till detta är väl främst att hans åtta år i Vita huset inte lämnat några ljusa skuggor, med Irak-kriget som särskilt försvårande omständighet.
Bush har helt enkelt aldrig omgetts av en air som skriker teddybjörn. Snarare antiintellektuell stridspitt.
Vad lägger vi då i den andra vågskålen?
Bush har blivit gammal. Gamla människor väcker medkänsla. Han rodnar, det vittnar om ödmjukhet och empati. Han målar tavlor, har jag hört.
Har den här mannen ändå inte förtjänat en andra chans till sympatier nu på ålderns höst?
Michelle Obama verkar tycka det. Hon har gillat Bush sedan han väldigt omsorgsfullt hälsade på hennes döttrar när Barack svors in som president i januari 2009. Michelle är vän med Bush och man älskar Michelle. Är det alltså en Michelle-effekt vi talar om? Att allt som hon rör vid blir till guld och så vidare.
Eller är det Donald Trumps fel att kramen väcker känslor? Kanske är det så att Bush i jämförelse med Trump, som snart har den fasaväckande möjligheten att bli USA:s nästa president, trots allt känns ganska harmlös.
Nej, det är inte därför jag blir rörd.
Svaret kommer till mig när jag under helgen besöker Ikea och i snabb takt häller i mig åtta köttbullar. Köttbullar betyder nämligen kärlek och minnet av min extrafarfar Knut. Jag kommer aldrig mer att få sitta i hans kök och äta hans darrhänt hemlagade mat. Jag kommer aldrig mer att få krama om honom.
Bush ser ut som en gullig pensionär numera. Han ser ut som Knut och det var därför jag fällde en tår. För att livet är så uselt kort och sen finns bara bilderna kvar.
Slutsats: Min reaktion var helt rimlig.
Tack juryn.