Skilj på idrott och politik – bygg ett nytt Olympia
Det finns ett sätt att komma ifrån den politiska laddningen kring de olympiska spelen och de höga kostnaderna: återföra dem till Grekland.
Stafetten med den olympiska facklan har inletts. Den blir inte den fest som arrangörerna har hoppats på, utan ett hukande gatlopp från den ena demonstrationen och protestaktionen till den andra.
Den dagen för sju år sedan då Kina tilldelades 2008 års olympiska spel var Tibet lika ockuperat och de mänskliga rättigheterna lika bräckliga i Kina som i dag. Ytterst få protester hördes den gången.
I stället lät världen Kina dra igång historiens största OS-satsning. Kinas gränser öppnades. För första gången i modern tid tilläts turister resa till alla städer i det förr så slutna landet.
Aldrig har så många miljarder satsats på olympiska anläggningar, flygfält, teleteknik, vägar, gator, bostäder och hotell.
Aldrig har så många invånare i ett land utbildats för och engagerats för en kommande olympiad. Aldrig någonsin har förväntningarna varit så stora.
Exakt i det läget inleds våldsamma demonstrationer i det ockuperade Tibet. Munkarna, som i flera generationer slagits för rätten att få behålla sitt medeltida feodal- och munksamhälle, fick omedelbart kraftigt stöd i hela västvärlden. Sympatierna för Tibet blir alltmer högljudda för varje dag, för proteststormen samlar upp all lagrad Kina-fientlighet som i alla tider funnits i väst, men som inte varit politiskt korrekt att uttrycka.
Alla Kinas fiender och konkurrenter flinar nu skadeglatt åt den allt större osäkerhet som sprids över de kinesiska olympiska spelen. Sen, när allt är över, kommer Tibet förmodligen att få lika mycket utrymme i media som för ett år sedan, det vill säga notisplats.
Nästa OS ska hållas i London som redan drabbats av flera attentat. Storbritanniens deltagande i krigen i Irak och Afghanistan har inte skapat vänner i Mellanöstern. Mycket kan hända under de fyra år som återstår.
Många minns protesterna och bojkottaktionerna mot spelen i Sovjet 1980. Sydkorea var inte Asiens mest demokratiska land då OS hölls där 1988. Spelen i Atlanta, USA, 1996 var drabbade av hot och terrorism.
De olympiska spelen i Stockholm 1912 och i Helsingfors 1952 var välordnade, nästan idylliska arrangemang, jämförda med de OS som ordnats sedan 1980-talet. Sedan dess har spelen blivit så dyra och fått så många deltagare, att de i framtiden bara kan arrangeras av de allra rikaste och mäktigaste länderna på jorden.
Eftersom ingen supermakt har en fläckfri historia och ingen av dem är utan inrikes- eller utrikespolitiska konflikter, kommer vi alltid att få räkna med politiska spänningar inför framtida spel.
Det finns ett sätt att komma ifrån allt detta, minska kostnaderna och få bort den politiska laddningen kring de olympiska spelen. Återför dem till Grekland, spelens hemland, där de enligt traditionen ska ha inletts redan år 776 f Kr.
Under århundradena som följde kom många kända historiska personligheter till Olympia för att titta på spelen. Man vet att Platon och Aristoteles satt på läktarna. Alexander den store och kejsar Nero deltog på olika vis.
Nero körde sin kapplöpningsvagn så illa att han ramlade ur. Ändå förklarade han sig själv som segrare efteråt. Alexander den store var en bättre förlorare.
Den som segrat i en olympisk gren var aktad och hyllad resten av sitt liv. Många städer gav sin vinnare fri mat så länge han levde.
Spelen upphörde år 267 enligt vår tideräkning. De ursprungliga olympiska anläggningarna förstördes i krig och av jordbävningar.
Franska arkeologer började gräva ut ruinerna i Olympia på 1830-talet. Och det var den franske baronen och författaren Pierre de Coubertin som såg till att det allra första moderna OS kunde hållas år 1896 i Aten.
Jag föreslår att Grekland, i samarbete med ”det internationella samfundet” som det så högtidligt heter, det vill säga EU, FN och andra tänkbara organ, anslår en större ö eller en bit på det grekiska fastlandet som förklaras vara internationellt område.
Där byggs sedan alla de anläggningar som behövs och där arrangeras alla framtida olympiska spel. Det blir alltså inte i Grekland utan i ett nytt Olympia.
Mellan spelen kan andra större idrottstävlingar hållas där, likaså kulturella arrangemang. Där kan hållas internationella konferenser. Fredsrörelsen, humanitära organisationer och liknande får disponera området.
Detta nya Olympia kan också fungera som mötesplats för stridande parter som inte kan mötas någon annanstans, ett slags fredens område.
Kostnaderna för anläggningarna skulle betalas av de deltagande länderna i proportion till deras BNP och invånarantal. Eventuella överskott skulle gå till humanitära rörelser i världen.