Domaren som anklagas för mobbning slutar
Domaren som anklagas för att ha mobbat åklagare slutar.
Efter Aftonbladets avslöjande går rådmannen i pension.
Jag skrev i förra veckan om anklagelserna som ett antal åklagare i en stad någonstans i Sverige riktar mot en domare vid den lokala tingsrätten.
Klagomålen handlade om allt möjligt, de påstår bland annat att de under rättegång inte tillåtits hålla sitt inledande anförande, att de pressats att ta tillbaka bevisning och att de inte fått använda skärm för att presentera sina indicier.
I brevet där synpunkterna förs fram och som de har skickat till sin chef skräds inte orden:
”I flertalet fall upplever vi att hans sätt att leda förhandlingen tangerar gränsen för mobbning där det kan vara åklagaren, advokat eller målsägandebiträde som utsätts”.
Chefsåklagaren skickade brevet vidare till lagmannen, domstolschefen, som i sin tur hade tänkt ha ett möte med rådmannen för att diskutera anklagelserna.
Men det blir inte av. För några dagar sedan meddelade nämligen domaren arbetsgivaren att han går i pension i sommar, då han fyller 65.
I det mejl i vilket rådmannen berättar att han tänker sluta nämns varken, enligt mina källor, åklagarnas uppror eller tidningsrubriker.
Men då beskedet kommer efter att anklagelserna framförts och genom Aftonbladet fått uppmärksamhet, är det inte konspiratoriskt i överkant att ana ett samband.
– Det hänger givetvis ihop. Han har pratat om att arbeta tills 69. Nu går han plötsligt vid 65, säger en person med insyn.
Efter min kolumn om problemen med domaren har ett antal advokater hört av sig med berättelser som påminner om åklagarnas.
De påstår att rådmannen har ifrågasatt dem under förhandlingar på ett sätt de inte är vana vid, att han skurit i kostnadsräkningar på egendomliga grunder och inte sällan varit brysk i rättssalen och skapat obekväm stämning.
Även personal vid domstolen har haft synpunkter.
– Tyvärr har åklagarna helt rätt i vad de skriver. Dessutom är situationen värre än vad som har framkommit, säger en domare.
– Rådmannen trycker ner andra i situationer där han har makt, berättar en före detta notarie.
För en utomstående är det inte alldeles lätt att bilda sig en uppfattning om den här soppan.
Å ena sidan är det en hel del åklagare och advokater och ytterligare några personer som har åsikter.
Å andra sidan är det med journalistik som med juridik, anonyma vittnesmål bör värderas med försiktighet. Vem som helst som inte riskerar att behöva stå till svars för vad han eller hon påstår kan anklaga vem som helst för vad som helst.
Det bör dessutom påpekas att en domare som tar en åklagare eller en advokat i örat inte nödvändigtvis har gjort fel. Tvärtom, jag har varit på plats under ett antal förhandlingar där rättens ordförande på mycket goda grunder har rutit till.
Det här en tråkig historia. Tråkig för den anklagade personen. Tråkig för dem som känner sig utsatta.
Det är också en komplicerad situation. Till saken hör att en domare är närmast omöjlig att avsätta. Och så ska det vara.
Den som dömer misshagligt ska inte behöva riskera att få sparken för att instagramaktivister upprörs, någon av åklagarmyndighetens mindre sofistikerade representanter gnäller på Twitter eller för att en kvällstidningskolumnist vevar.
Domstolschefen har med andra ord inte många verktyg till sitt förfogande.
Med allt detta sagt är pension nog den enklaste och bästa lösningen för alla inblandade.
Fotnot: Aftonbladet har sökt rådmannen.